Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utländska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
form till mötes i Goethes ungdomsdrama — helt naturligt, då människan för
Sturm und Drang icke blott var ett förståndsväsen, utan bestämd av arv, miljö,
känslor, drifter, instinkter. Götz är tysken från medeltidens avslutningsår, och
Goethe gör allt för att framhålla just de individuella och nationella dragen hos
honom. Människoskildringen är — i motsats till klassicitetens och upplysningens
— starkt realistisk. Likaså är tids- och lokalkoloriten en huvudsak i dramat,
och Götz inleder den följande tidens svärmeri för medeltiden, vilken för
upplysningen blott varit en vidskepelsens och barbariets tidsålder.
Goethe hade, som sagt, bemödat sig om att göra Götz till en utpräglat
nationell gestalt från reformationens århundrade. För Herder, den andre av Sturm
und Drangs förgrundsgestalter, var just detta nationella ett huvudintresse.
Montesquieu hade i de olika folkens lagar sett ett uttryck för deras särlynnen. Herder
såg denna folkindividualitet framför allt i diktningen, och det var i detta så att
säga etnografiska syfte, som han utgav sin stora samling av folkdikter från olika
land, Stimmen der Völker (1778 ff.). Den exotism, som vi kunnat iakttaga redan
under förromantiken, denna strävan att komma olika folks skönhetsideal på
spåren, blir nu hos Herder tråden i hela hans författarskap och efter honom ett
särmärke för all romantik.
Bland de övriga författare, som tidigt anslöto sig till Goethe, fick Maximilian
Klinger en viss betydelse. I hans dramer möta vi nämligen dessa då så populära
kraftgenier, som av sina mäktiga lidelser nästan hindras att tala, som ständigt
befinna sig i eruption, våldsamma och bizarra, på samma gång sentimentala och
brutala. Jag har — säger hjälten i dramat Sturm und Drang — »varit allt. Jag har
varit rallare för att vara någonting, jag har levat bland alperna, vaktat getter, dag
och natt legat under det oändliga himlavalvet, utkyld av vindarna och bränd av
en inre eld. Ingenstädes vila, ingenstädes rast!» Det är Sturm und Drangs
hjältetyp.
Sentimentaliteten, från vilken Goethe höll sig fri, men som Sturm und Drang
i övrigt ärvt från förromantiken, kommer starkast fram hos en annan Stürmer
und Dränger, Jean Paul, som något senare, på 1790-talet, blev en av Tysklands
mest populära författare och även utanför Tyskland hade en stor inverkan på
samtiden. Hans förebild var Sterne. Det självintresse, vi kunnat iakttaga redan
hos denne, hos Young och hos Rousseau, stegras i Jean Pauls romaner till ett
rent sjukligt pjosk med det egna jagets subtila själsliv. Samtiden beundrade hans
»stilla och älskvärda humor», och den observerade icke, att »humorn» var till
ytterlighet kokett och tillgjord. Å den andra sidan kan man förstå, att i Jean
Pauls försök till en analys av känslolivet låg något tilltalande för en tid, som
framför allt reagerat mot upplysningens förståndskultur.
Goethe och Herder voro Sturm und Drangs båda stora författare. Till samma
riktning anslöt sig 1781 en tredje storman, den 22-årige Friedrich Schiller, som
då debuterade med dramat Die Räuber. Man återfinner här både Klingers
bombasm och hans chargerade karaktärer. Men stycket är skrivet med en
medryckande fart, och Sturm und Drangs egendomliga moral framlägges här med en
ungdomlig hänförelse, som än i dag verkar smittande. Trots alla fraser och trots
alla onaturligheter är den »ädle rövaren» Karl Moor fylld av samma högstämda
idealism, som är grundtonen i Schillers hela diktning, av den frihetsglöd och det
hat mot förtryck, som besjälade 1780-talets generation, och ännu starkare greps
denna av Kabale und Liebe (1784), där Schiller upptagit ett motiv, som under
den närmaste tiden skulle bliva ett bland de mest använda: ståndsskillnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
