Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljust, men prosaiskt huvud, mer skrivare än poet, införde i sitt fädernesland
en stadgad smak (men vilken smak!) och en regelbunden verskonst.... Man
valde Frankrikes sånger till sina mönster och nöjde sig med att beprisa Roms
och Greklands skalder, beklagande, att deras skönheter för våra språk voro
förlorade.» Med dem ville Hammarsköld nu göra svenskarna bekanta. Han hade
även »försökt att tolka några bitar av Italiens och Tysklands mästerstycken»,
emedan den italienska skaldekonsten enligt de sakkunnigaste konstdomares
omdöme i egentligaste mening förtjänade kallas modern poesi, ehuru den, liksom
den grekiska, var hos oss så gott som okänd. Svårigheten att på det rimfattiga
svenska språket skriva terziner och ottave rime har nämligen, som det tyckes,
avskräckt många, »och mot sonetten hava vi från fransyskan insupit en högst
löjlig fördom. Men Gunno Eurelius har författat ett långt poem på ottave rime,
dess svårigheter böra således ej vara oövervinneliga, och man har börjat att allt
mera och mera avskudda sig det ok, som den gallikanska opinionen oss pålagt.»
De sydländska versformerna, som under vår stormaktstid varit så populära,
hade under 1700-talet faktiskt råkat ur bruk, och 1809 talade Leopolds
skyddsling Blom nedlåtande om »sonettens löjliga versart». Förkärleken för dessa
versformer är något mycket karakteristiskt för både den svenska och den tyska
nyromantiken och ett schibbolet för romantik och klassicism. Här var
Hammarsköld den förste, som sökte bryta väg, och översatte en sestin, en ballata och
fem sonetter av Petrarca, tyvärr utan att äga den nödiga verskonsten.
Kritik över Schiller.
Viktigare var hans två år senare, 1808, utgivna Försök till en kritik öfver
Friedrich Schiller. Vid denna tid fattade man ännu ordet kritik såsom i det
närmaste liktydigt med klander, och mången fann det därför oförsynt av en ung
— och dessutom klen — poet att uppträda mot en erkänd mästare. Fryxell —
och efter honom Malmström — har också ändrat titeln till »kritik mot Schiller».
Men Hammarskölds kritik är verkligen ett försök till en kritik i modern mening,
d. v. s. en allsidig estetisk värdesättning av en författare. I viss mån är den den
första i vår litteratur — jag frånser fortfarande Kellgren — ty Höijers recension
av Gyllenborg är mera en lärd filosofisk avhandling än en kritik. Att
Hammarskölds uppfattning av Schiller ej stämmer med vår tids är en sak för sig. Han
bedömer Schillers diktning från synpunkter, som i varje fall 1808 voro nya i
Sverige, och i flera fall kan man ännu instämma med honom. Han söker att
avväga förtjänster och brister mot varandra och är i detta fall mera opartisk än
Friedrich Schlegel. Under det att Goethe alltid stod väl hos de tyska
nyromantikerna, hade de och Schiller tidigt brutit med varandra, till någon del av
rent personliga anledningar. Men knappt har Hammarsköld tagit något intryck
av denna missämja, ty hans brev från äldre tider vittna om, att de åsikter, som
han 1808 uttalade, under ett par år mognat hos honom. Att referera hela den
digra avhandlingen — 84 sidor — förbjudes naturligtvis av utrymmesskäl, men
ett starkt sammandraget referat av början skall möjligen visa, huru högt denna
kritik står över 1700-talets och huru mycket mera den går på djupet. Det skall
ock visa, att kritiken ej var någon stridsskrift mot Schiller.
Ibland de store män — börjar Hammarsköld — som Tyskland i sista hälften
av det 18:de århundradet uppammat, intager Friedrich Schiller ett framstående
rum. Han uppfostrades under den för den tyska litteraturen lyckligaste perioden,
då Lessing brutit klassicitetens bojor, då Goethe visade en ny bana för det fria
snillet, då en sundare filosofi och en mera gagnande kritik framträtt, och därmed
voro de förutsättningar skapade, som av en individ med Schillers naturanlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0059.html
