Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Genombrottets närmaste förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där förflöto hans första studentår. Kort därefter gjorde han
Hammarskölds bekantskap och intogs i Vitterhetens vänner. I vad mån
den fem år äldre Hammarsköld inverkat på honom, kan icke
närmare angivas, men ett brev från maj 1806, då den förre nyss
lämnat Uppsala, tyder på, att de umgåtts flitigt och att Hammarsköld
riktat nykomlingens uppmärksamhet på den tyska nyromantiken.
Brevet, som är riktat till någon medlem av Vitterhetens vänner, ovisst
vilken, skrevs nere i Östergötland, och där klagar Atterbom över, att
»jag får kanhända aldrig mera stoppa min pipa hos dig eller
Hammarsköld under djupsinniga estetiska forskningar». Jag är —
fortsätter han — »skild från Tieck och Novalis och Schlegel och
Klopstock och Goethe och dig och Hammarsköld». Vid denna tid, kort
efter bekantskapen med Hammarsköld, hade han således börjat läsa
de nu nämnda tyska författarna.
Palmblads barndom.
På våren 1806 hade alla de egentligen litterära medlemmarna av
Vitterhetens vänner lämnat Uppsala, och sällskapet hade antagligen
redan förut självdött. Atterbom var således ensam, men under
vårterminen 1807 gjorde han några bekantskaper, genom vilka han kom
på idéen att väcka Vitterhetens vänner till ett nytt liv. Dessa
studentbekanta voro Georg Ingelgren och Vilhelm Fredrik Palmblad, och på
sommaren tillkom ytterligare Samuel Hedborn. Ingelgren, som var
åtta år äldre än Atterbom, var en hängiven beundrare av den
grekiska litteraturen, från vilken han gjort flera ganska lyckade
översättningar på metrisk vers; med hans egna originaldikter var Atterbom
däremot mindre nöjd, då de gingo väl mycket i Valerius’ stil.
Ingelgrens senare dikter röja emellertid stora utvecklingsmöjligheter, som
tyvärr stäcktes genom hans tidiga bortgång; han dog nämligen redan
1813 och hade länge varit sjuklig. Av större betydelse blev den
vänskap, som Atterbom knöt med den något mer än ett år äldre
Palmblad (f. 1788), ty i honom fick den »nya skolan» i viss mån sin
organisator. I Biographiskt lexicon har Palmblad själv tecknat sitt curriculum
vitæ. Han var son till en kronofogde, som trots sina tretton barn
likväl efterlämnade en förmögenhet, vilken genom det visserligen ej
stora arv, som tillföll sonen, blev av en viss betydelse för striden
mellan den gamla och den nya skolan. Som gosse drabbades denne
av en sjukdom, som gjorde honom till en krympling; han blev halt
och kunde i följd därav ej deltaga i de andra barnens lekar.
Lyckligtvis — tillfogar han — »hade min lust alltid varit vänd till
läsning. Svårigheten var blott att finna böcker.... Helst älskade jag
romaner, skådespel, därnäst geografi och historia, men i brist på
böcker led jag oupphörligt Tantali kval. Alla Lafontaines och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0068.html
