Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden mellan gamla och nya skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redogöra. Här vill jag blott angiva några data. Som vi skola se
stod Tegnér i mångt och mycket på en annan ståndpunkt än
nyromantikerna, men under de första stridsåren lutade hans sympatier,
så vitt man kan se, snarare åt den nya skolan än åt den gamla.
Ännu i oktober 1813 skrev han till Jacob Adlerbeth: »Med
Literatur-Tidningen är jag i det hela rätt nöjd och önskar, att den måtte
kunna fortfara.» Så kom den 1 oktober 1814 i Swensk
Literatur-Tidning Hammarskölds skarpt ogillande recension av Nore, som
tillika gick ut över Tegnérs hela skaldskap, och att den lättrörde
skalden kände sig indignerad över detta utfall, var ganska naturligt, så
mycket mera som Hammarskölds kritik onekligen berört en svag
punkt hos honom. Han skrev nu i den första förtrytelsen satiren
Hammarspik, och från denna stund var han nyromantikernas fiende.
Offentligen uppträdde han ej förr än 1817, då han i sitt jubeltal
uttalade sin förkastelsedom över bägge de kämpande skolorna. Detta
tal blev vändpunkten i det litterära krigets historia, ty i Tegnér hade
nyromantikerna nu fått en vida farligare fiende än Wallmark. Med
makten av sin medryckande vältalighet vann han genast den stora
allmänhetens öra, och hans seger befästades ytterligare genom den
glänsande epilogen vid magisterpromotionen 1820. Men innan
striden avblåstes, gjorde nyromantikerna ett stort, samlat anfall på sina
fiender. Det skedde både på vers och på prosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
