- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
77

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridens följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjuter sina tankbilder i oräkneliga grupperingar. Men det är ej
blott en liknelse att betrakta språket som ett malmartat ämne; det
är planetens allmänna grundegenskap av metallitet, som utbildas till
förnuftets tonsystem genom människans ljudorganer.... Människan
är blomman av jordens metallstam och hennes språk det magnetiska
fluidum, som därifrån utströmmar hennes vilja över världen. Om
allt språk således är i grunden musik — naturens öra är av metall,
och vad världsanden viskar däruti, är musik — behöva vi då länge
söka efter den art av förvantskap, som gör det till materiell
substans för skaldens fantasier?» Kort därefter, i december, lästes i
Lunds Weckoblad Nytt och Gammalt följande lilla epigram, som med
all sannolikhet skrivits av Tegnér:

Naturens öra det är av metall;
Kling klingeli klang!
Och språket är endast ett återskall
Av Andan; pling plingeli plang!
Filosofens huvud det är av metall,
Kling klingeli klang!
En ljudande bjällra, ett återskall
Från Tyskland; pling plingeli plang!


För den stora allmänheten betydde dylika »smällar» säkerligen
vida mera än långa utredningar, och den filosofiska dunkelheten i
skolans kritik och dikter skadade förmodligen mest av allt dess
popularitet, hindrade den att vinna den stora publikens öra. Denna
stod kall inför ett mästerverk som Lycksalighetens ö, men var
hänförd av Axel.

Schellingianismen och poesien.



Man kan dock se saken även från en annan sida.
Schellingianismen var i grunden vida mindre filosofi, vetenskap, än poesi i en på
samma gång abstrakt och mystisk form. 1700-talets diktning hade
varit filosofi. Under 1800-talets första decennier blev det tvärtom:
filosofien blev poesi. Och denna poetiska filosofi återverkade å sin
sida på diktningen. För denna var detta en vinst. Den nådde nu
rymder, dit upplysningen aldrig nått, den blev djupare, innerligare,
mera musikalisk, och schellingianismen bidrog därför att skapa den
lyrik, som är den svenska nyromantikens storhet. En lyrisk
diktning kan icke växa upp på rationalismens grund. I motsats till
växtlivet kräver den icke sol utan skugga, icke förnuftets ljus, utan
känslans och fantasiens skymning. Och det var denna, som nu
kommit med schellingianismen. Kellgrens senare lyrik hade spirat
upp ur den jordmån av mystik, som fanns i hans väsen; Leopold,
som var rationalist och saknade all mystik, har aldrig skrivit en rad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free