Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitterhetens vänner och broder till Hammarskölds Nora. Från
ungdomen älskare av sång och saga — skrev han i sin självbiografi —
»sysselsatte jag mig tidigt att uppteckna de då ännu hågkomna, nu
alldeles förgätna medeltidens romanser». Likaså samlade han på
skillingtryck och uppmärksammade även de gamla visböckerna. Jag
önskar nu — skrev Livijn 1806 — »att Rääf med hela sitt
kryddbobibliotek funnes i staden. Jag kunde då komma att begynna min
Carl Algothson, som du minns att jag funderade på i Uppsala». Detta
Rääfs intresse meddelade sig ock till hans vänner Hammarsköld och
Livijn. Redan 1804 översatte den senare en ballad i Percys samling,
Gråmunken, och 1806 började han med två dramer, Carl Algothson
och Hafsfrun, som äro märkliga därför, att de äro byggda på svenska
folkvisemotiv, den förra på brudrovsvisorna, den senare på Hertig
Magnus och sjöjungfrun. Den svenska balladen var visserligen icke
bortglömd. Såsom skillingtryck hade dylika visor utgivits i mängd,
men blott såsom en litteratur för pigor och drängar. Den siste
svenske författare, som tagit något intryck av dem, var Dalin, och
under den gustavianska tiden finner man inom den högre litteraturen
inga spår av den nordiska balladen. Den förromantiska ballad, som
då uppträdde, var, såsom vi minnas, en importvara, kommen
ursprungligen från Percys samling, närmast från Bürger och Baggesen. Denna
ballad lever visserligen kvar även efter romantikens genombrott, men
efter detta får balladen ett mer eller mindre starkt svenskt inslag,
och det är detta, som skiljer den nyromantiska balladen från den
förromantiska. Det är mycket sant, att den nordiska folkvisans ton
icke är träffad i dessa efterbildningar, det är också sant, att den
schellingska spekulationen ofta kan skönjas i bakgrunden, men de
visa dock, att de unga författarna velat skapa något nationellt svenskt,
och de riktade i varje fall uppmärksamheten på en litteratur, som
innehöll stora skatter av poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
