135 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atterbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uteslutande drabbar Atterbom personligen. Såsom poet var och förblev
Geijer romantiker, ehuru han i en viktig punkt alltid skilt sig från
den nya skolan. I formen var han realist, och han klandrar därför
både verklighetsflykten och det granna ordsvall, som den nya skolan,
särskilt Atterbom, älskade. Frånsett denna punkt, på vilken han ej
lägger någon avgörande vikt, gäller hans klander ej egentligen
nyromantiken utan Atterbom. Nyromantiken hade väl kämpat för en
ultraistisk politik, som Geijer nu ogillade, men han anfaller icke skolan
för denna, utan klandrar Atterbom därför att han lånat sin poetiska
bekännelse en viss politisk färg. Bland de dikter, som recenserades,
förekomma dock ej några, som kunna sägas hava en dylik innebörd,
och andra delen av Lycksalighetens ö låg tio år tillbaka i tiden. För
övrigt handlar recensionen mindre om de dikter, som Atterbom
utgivit, än om deras författare såsom enskild person. Finkänsligt var
detta knappast, ty även om Geijer aldrig så mycket ville framhålla
sin förändrade åskådning, förelåg ju ingen nödvändighet att för den
sakens skull söka förlöjliga en gammal väns enskilda person. Den
beskyllning för ett alltför långt gånget självintresse, som han riktat
mot Atterbom, återfaller därför i icke ringa grad på honom själv.
Och det hade dock varit hans skyldighet att enskilt förbereda vännen
på detta angrepp. Nu skrev han endast några veckor förut till
Atterbom: »Poesien i dina poesier är en pärla, som väl ej hör till
dagens prål, men vars milda sken ej heller kommer att kvävas av
skymning och natt.» Därpå skrev han recensionen.

Brytningen.

Det hedrar Atterboms goda hjärta, att han icke förbisåg den
välmening, som låg bakom Geijers »björnsmekning». I ett brev till
tondiktaren Lindblad bedömer han mycket riktigt denna kritik. Det
var mig — skriver han — »genast klart, huru det Geijerska omdömet
skulle komma att tagas av en allmänhet sådan som den svenska; att
det skulle begagnas av Aftonbladet etc. såsom det allra yppersta åt
mina belackare givna handtag». Allt detta har till punkt och pricka
inträffat, och »om Gud ej underligt vänder saken, har denne man, som
ansetts för en av mina förnämsta vänner — och som par cœur är
min vän ännu i dag! — gjort mig större skada än alla mina fiender
tillsammantagna genom snart 30 års bemödanden. Och likväl är
denna recension skriven i verklig välmening och innehåller om mig
mycket gott, hjärtligt, vackert; men sättet, varpå det hela är ställt,
och tonen av vissa tirader äro sådana, att de hos alla dem, som icke
fullt ut känna Geijers personlighet och kunna psykologiskt förklara
alltsammans, helt och hållet utplåna varje för mig fördelaktigt intryck
av det övriga. Att han skulle, bland åtskilligt vänligt, även säga mig

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0179.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 135 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|