Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stockholmsromantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dahlgren.
Rääf, Livijn, Askelöf och Agardh hade tillhört Hammarskölds
äldre umgängeskrets. I Stockholm bildades ett yngre kotteri, vars
ålderspresident snarare var Livijn än Hammarsköld och som icke
så litet skilde sig från Uppsalafosforisterna. Det ser ut, som om
romantiken bättre skulle hava trivts i Ydre och i Uppsala än i Skåne
och i huvudstaden. På det förra stället synes den blå blomman snarast
hava betraktats såsom ett ogräs på den bördiga åkern, och i
huvudstadens luft förtvinade den. Livijn och Askelöf blevo först glada
sällskapsbröder, senare konservativa politiker, de yngre romantikerna
i huvudstaden voro mycket litet berörda av den schellingska mystiken,
och i stället gingo de, liksom förut Livijn, i den mera bacchanaliska
stilen. Spiritus rector för detta kotteri blev snart Carl Fredrik
Dahlgren, om vars författarskap olika omdömen kunna fällas och mot vars
person moralisten till en början kanske är böjd att, i likhet med
ärkebiskop Rosenstein, göra några anmärkningar, men som han likväl till
sist måste älska, nästan vörda. Ty trots det att Dahlgren — för att
använda ett uttryck av hans gode vän Thomander — var en
oförbätterlig »slarver», fanns det hos honom något av verklig storslagenhet.
Och denna imponerar, även om hans skaldskap icke gör något djupare
intryck. Inom dåtidens litterära Stockholmsliv kom han i varje fall
att spela en framstående roll.
Liksom de flesta andra nyromantiker var Dahlgren till sin börd östgöte, född
1791. Fadern var bruksinspektör och dog, innan sonen ännu fyllt tio år. Med
ekonomien var det således knappt under Dahlgrens uppväxtår, men efter att hava
genomgått Linköpings trivialskola och gymnasium, blev han 1809 student i
Uppsala, där han förberedde sig till att bli präst. Mesta tiden nödgades han dock
vistas borta från universitetsstaden, på konditioner, och 1814 bosatte han sig i
Stockholm såsom lärare vid den privatskola, som Arvid August Afzelius kort
därefter övertog. Året därpå avlade han prästexamen.
Några litterära bekantskaper tyckes han till en början ej hava haft — utom en:
Pehr Adolf Sondén, som varit hans skolkamrat. Sondén var kusin med Atterbom
och blev även invald i Auroraförbundet omedelbart före dess avsomnande.
Förmodligen var det genom honom, som Dahlgren, vilken under gymnasietiden
skrivit vers i den gamla stilen, drogs in inom den fosforistiska poesiens trollkrets och
började dikta i den Atterbomska stilen. I början av 1812 skickade han så in till
Phosphorosredaktionen ett mycket omoget och ganska fosforistiskt poem, Gossen,
som väl just därför mycket slog an på Atterbom. För Hedborn berättade nu
denne, att »en ny elev av den nya sekten, Dahlgren, uppskickat till Sondén en
romans om en bergtagen gosse, vilken, såsom försök betraktad, är så vacker, att
han förmodligen får skåda dagen vid nästa fosforsstråle». Så skedde även.
November-decemberhäftet för 1811 kom nämligen ut först i april 1812, och där
lästes den nye skaldens dikt. Med anledning därav skrev Palmblad till
Hammarsköld: »Har jag sagt dig, att en man, benämnd Dahlgren, uppträtt under den
Uppsaliska vitterhetsskolans baner med de rikaste anlag? Men de äro ej ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0209.html
