Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsala-romantikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid vilkens klang ifrån sitt höga hemland
Den Eviges förstfödda dotter Skönhet
Med stjärnor krönt och klädd med morgonpurpur
Liksom en brud intill mitt hjärta sjunker.
Men hela mittpartiet är ganska svagt. Vitalis ondgöres där över
den högtidsdräkt, som promovendi måste bära, den s. k. svenska
dräkten från Gustav III:s tid, och ännu mera över promotionsmiddagen,
som för den svältfödde Vitalis tedde sig som höjden av kulinariskt
överflöd. Promotionsbalen brydde han sig ej om, utan »gick hem
och sov på mina lagrar, se’n jag med fröjd min kortkungsprakt lagt
av». Det är något smått i denna satir, något Grönköping, som man
likväl kan förstå hos en författare, vilken levat under så oerhört
tryckta villkor som Vitalis. För en sådan bliva de små synpunkterna
ofta stora, och för satiren lämpade sig icke en man, som sett så litet
av livet som Vitalis. Bakom Promotionen låg ett ganska obetydligt
studentgräl. I sina Lefnadsminnen berättar hans promotionskamrat
Gustaf Svanberg, att det bland promovendi bildats två partier, av
vilka det ena, dit Vitalis och Svanberg hörde, ville avskaffa den gamla
promotionsdräkten, det andra bibehålla den. Det förra partiet blev
slaget och var därför, som Svanberg skriver, mycket missbelåtet med
hela ståten: »När promotionsdagen och vanliga högtidligheter i
botaniska trädgården voro slut, gingo Vitalis och jag hem och avklädde
oss narrdräkten och infunno oss således ej på balen.»
Då man bedömer Vitalis’ mindre lyckade dikter, bör man likväl
icke glömma, att hans utveckling hindrades av hans skriande fattigdom,
av hans trägna arbete med undervisningen och med egna studier samt
icke minst av hans tärande sjukdom.[1] Från sin informatorsplats skrev
han 1824 till en vän: »Redan vid Wallby sjuknade jag, men tyckte
mig vara frisk, förrän jag avreste därifrån; men sedan jag framkom
hit, har mitt tillstånd dag från dag förvärrats. Stället är förträffligt,
men vad hjälper det mig? Ack, kära bror, det är en helvetespina att
i min belägenhet läsa Cornelius och Euclides och dylikt. Väl har jag
icke, sedan jag kom hit, haft någon blodspottning, men hostan är
svårare än någonsin, nattsvetten beständig, ja, jag svettas till och med
[1] Av Uppsalas skickligaste läkare, Pehr von Afzelius, var han längesedan
dödsdömd. I sina memoarer berättar Svanberg, att han vid jultiden 1824 en gång bjudit
Vitalis på sexa: »Vitalis blev snart särdeles gladlynt; det blev alltid denna kroppsligt
svage person efter den allra minsta förtäring. Då vi återvände uppåt Fjärdingen, gående
förbi Nosocomium, hötte han upp åt arkiater von Afzelius’ bostad och sade: du gubbe,
som sade, att jag skulle dö inom tre månader, jag lever än du.» Den domen hade
enligt Svanberg avkunnats hela nio år förut, då Vitalis blivit student. Men han hade
hållit sig uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0297.html
