Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdomsdikterna blir med åren allt mera måttfull och kysk, under det att
färgglöden hos Stagnelius befinner sig i ett ständigt crescendo.
Cederblad har här gjort en träffande anmärkning: »Den större färgrikedomen
i Stagnelii senare teosofiska dikt betecknar ej enbart en utvidgning
av hans artistiska förmåga. Den är djupt symbolisk och har intet
tillfälligt. Stagnelius är ej en målare, som blott för effektens skull
avsiktligt kontrasterar färgerna. De mörka färgernas tillkomst är i
väsentlig grad psykiskt betingad. Samtidigt som Stagnelii världsbild
förmörkades, kommo också de mörka färgerna med i hans
fantasibilder. Det är ögat, som ser och njuter hyacinternas och rosornas
färgprakt, men tanken, som blott ser mörker och natt under jordens
glänsande mantel. Man griper här motsättningen i Stagnelii inre
mellan det i starka färger frossande njutningsbegäret och hans
moraliskt och intellektuellt bestämda syn på livet, som säger honom, att
mörker bor på djupet under sinnevärldens bedrägligt förföriska yta.»
Tegnér hade otvivelaktigen rätt däri, att Liljor i Saron voro dikter
av en andligen sjuk skald. Men han hade knappt rätt däri, att man
efter spartanernas föredöme borde utsätta de barn, »som voro födda
allt för sjukliga». Vår litteratur skulle därigenom hava blivit
oändligen mycket fattigare. Det finnes stora, själssunda skalder såsom
Stiernhielm, Geijer och Runeberg — själv hörde Tegnér knappt till
detta släkte. Men det finnes ock sjuklingar, som skänkt oss kanske
lika mycket — Lidner, Stagnelius, Fröding och Strindberg. Och i den
svenska diktens Pantheon finnas lyckligtvis rum för bägge dessa typer.
 |
| Lögarens lugn. Runor av Karl August Nicander. Med teckningar av Hugo Hamilton. 1825. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
