Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och avslutningen är tydligen inspirerad av Voluspa, som
Oehlenschläger läst i Sandvigs översättning. Visserligen hade han blivit vunnen
för den tyska nyromantiken, men hans sunda nordiska natur kunde
aldrig ge sig helt i den tyska poesiens våld. Filosofiskt anlagd var
han icke, mystiker ej heller, han förföll aldrig till det nyromantiska
dunklet, och då hans beröring med Steffens upphörde — efter 1804
— lösgjorde han sig allt mera från nyromantiken för att i stället
bliva en romantiker med en fullt självständig läggning.
Digte 1803.
I december 1802 utkommo hans Digte (med tryckåret 1803). I
dessa äro nytt och gammalt sammanförda, stycken i Wertherstil,
Bürgerska ballader samt rent nyromantiska dikter, och liksom de svenska
fosforisterna excellerar också Oehlenschläger med alla möjliga
sydländska versformer, sonetter, terziner, canzoner, redondillas, vid sidan
av hexameter, elegisk vers, Hildebrandstrof o. s. v. Och för det
skådespel, S:t Hansaftenspil, som ingår i samlingen, hade han
tydligen fått uppslaget från Tiecks satiriska lustspel, ehuru han visserligen
nådde oändligen mycket över förebilden. Dessa dikter tilldrogo sig
dock icke någon större uppmärksamhet. Men så utkom 1805 en ny
samling, Poetiske Skrifter, och nu slog han fullkomligt igenom samt
stod vid tjugosex års ålder såsom Danmarks erkänt störste skald.
Nyromantiker är han här ännu. Han rör sig inom många världar,
orientens sagoland (skådespelet Aladdin), den nordiska fornåldern
(Vaulundurs saga), kristendomens värld (Jesu Christi gientagne Liv i
den aarlige Natur) och nutiden (Langelandsrejsen), och alla dessa
världar ser han med nyromantikerns ögon. Märkligast torde
skådespelet Aladdin vara, i vilket han behandlade nyromantikens
älsklingsämne, geniets väsen. Med Aladdin hade han skapat den nya tidens
från en viss synpunkt första romantiska drama. Det engelska
renässansdramat hade redan före 1650 förlorat sin livskraft, det spanska hade
levat något längre, och sedan hade det franskklassiska dramat segrat
över allt i Europa. Med Goethe och framför allt med Schiller hade
man väl fått ett historiskt drama, som icke var byggt såsom det
franskklassiska, men fullt romantiskt var ju detta icke. Sedan hade
Tieck kommit med sina sagospel — tyvärr utan att äga poesiens
gåva. Oehlenschläger däremot var själv en Aladdin, som utan
grubbel fann poesiens lampa, och hans dikt är på samma gång ett
idédrama och ett sagospel, fyllt av romantikens skäraste poesi, ett
verkligt drama, icke som Atterboms sagospel blott en dramatisk dikt,
och framför Atterbom hade han den fördelen, att han var blott poet,
icke tillika en filosofisk grubblare. De nyromantiska idéer, han
framlade i sitt skådespel, voro skolans mest populära, sådana, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0390.html
