Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa blevo dock färre, än man kunnat vänta. De skalder, som under
de båda första åren invaldes, voro icke många: Afzelius, Tegnér,
Wadman och Ling. Wadmans val förefaller onekligen groteskt.[1] Till
litteraturhistorien hör han knappast, utan var snarast en epigon till
de gustavianska ordens- och sällskapspoeterna. Han skrev visserligen
alls icke någon dålig vers, men till någon bestämd litteraturriktning
hörde han icke. Än är han plump och obscen, än sentimental,
imiterar än Bellman, än fru Lenngren, men är övervägande en cyniker,
som drastiskt besjunger Bacchus och Venus. Emellertid föreslogs han
1812 till medlem av förbundet »såsom ett ämne, som redan mognat
till en sann göt», och blev även invald. Ling däremot passade ju
förträffligt för Adlerbeths smak, men undantager man den lilla
uppsatsen om gymnastik, skrev han icke med i Iduna. Långt senare, då
sällskapet redan var på upphällningen, invaldes Gumælius (1818) och
Nicander (1822), vilka vi redan mött såsom medarbetare i de Poetiska
kalendrarna, samt Bernhard von Beskow (1822), som knappast kunde
räknas såsom en göt efter Adlerbeths sinne. Ej heller fornforskarna
och historikerna blevo så synnerligen många: Rääf, Holmbergsson,
Sjöborg, Tholander, Schröder, Liljegren, Wallman och möjligen någon
annan, som då gjorde anspråk på att gälla såsom fornforskare; den
gamle rudbeckianen Per Tham af Dagsnäs torde åtminstone själv
hava räknat sig till denna klass. De flesta, som intogos, valdes
tydligen på den grund, att de voro värmlänningar, och namnen Geijer,
Myhrman, Lagerlöf, Lilljebjörn, Troili, Heijkensköld, Uggla m. fl.
möta oss därför så ofta i matrikeln, att Götiska förbundet halvt om
halvt gör intryck av ett Värmlandsgille. Icke så få intogos i sin
egenskap av sångare, så prästen Johan Dillner, vars sång Geijer högt
beundrade, den ypperlige basen och brikollisten Per Westerstrand,
den förträfflige Bellmanssångaren Axel Arvid Raab och några andra.
Medlemsantalet blev därför — i strid mot den ursprungliga meningen
— ganska stort. Redan första året var man uppe på 38, och innan
förbundet upplöstes, hade man hunnit till i det närmaste hundra.
Någon litterär karaktär hade Götiska förbundet således knappast, och
av de omtalade poeterna bodde Tegnér i Lund, Geijer hade på hösten
1811 flyttat till Uppsala, Wadman hade med arméen rest till
Tyskland, och vid »stämmorna» voro dessa antagligen mycket sällan med.
Dessa stämmor hade väl därför knappt annan karaktär än av götiska
ordenssammankomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
