Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnesbok och Till Fröken S**. Likaså var han en flitig medarbetare
i Swensk Literatur-Tidning. Afzelius, den först invalde göten, skrev
också i de Poetiska kalendrarna, två stycken i den för 1813, ett i
1814, ett i 1819 och ett i 1820 års kalender — således flera poem
än han hade i Iduna. Även Gumælius och Nicander skrevo såsom
vi minnas i de Poetiska kalendrarna, och det var endast Tegnér och
Beskow, som icke lämnade någon dikt i de nyromantiska organen. Å
den andra sidan skrev Atterbom med i Iduna, i vars fjärde häfte
hans Krigssång trycktes, och även Hammarsköld har bidragit med
två uppsatser, en i det andra och en i det femte häftet. I någon
motsättning till varandra kände sig således göter och nyromantiker
— så vida man frånser Tegnér — ej stå till varandra, och detta
framgår även av det — man kan nästan säga — jubel, med vilket
Idunas framträdande från nyromantiskt håll hälsades. Hon är då —
skrev Atterbom i Phosphoros — »icke längre blott en lycklig dröm,
den profetia, som ljudade i vårt Skaldarmal om nordiska livets
återvändande till tanken och sången, och den uppmaning till Sveriges
snillen, som yttrades där och på flera ställen i denna tidskrift, har
äntligen icke skett förgäves. Ett götiskt förbund har lagt sin lejonklo
i dagen och med Idunas första häfte berättigat sina läsare till de
djärvaste förhoppningar om svenska konstens och fornhävdernas
framtid.» I denna stil fortsätter recensionen, och då Atterbom skrev denna
recension, i vilken han med en sådan hänförelse hyllade Geijer, kände
han ännu icke denne personligen. Atterbom betraktade således Iduna
såsom en bundsförvant, såsom ett organ för den nya skolan, ehuru
visserligen blott från en synpunkt. I denna uppfattning voro
Atterbom, Wallmark och Wallin ense. I ett brev till Adlerbeth från juni
1812[1] skriver nämligen Tegnér: »Wallmark, Wahlström, Wallin med
flere vittra män träffade jag naturligtvis i Örebro. Den senare
isynnerhet förkunnade mig, att Idunesarna samt och synnerligen anses
för polyfemister och Iduna såsom en blott utgrening av den så kallade
nya sekten. Vad Geijer anginge, så ansåge han honom redan för
förtappad, men om mig hade han ännu det hopp, att jag möjligtvis
kunde återföras från mina villomeningar.» Det kan vara överflödigt
att fortsätta denna bevisning. Någon »götisk skola» har aldrig
existerat. Geijer, Tegnér, Ling, Atterbom och Stagnelius kunna
visserligen alla betecknas som »göter», så vida man därmed blott menar,
att de behandlat fornnordiska ämnen, men de voro vitt skilda från
varandra och tillhörde icke någon gemensam »skola». Atterbom och
Stagnelius voro nyromantiker, så även de såsom författarpersonligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
