Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta fall ingen mindre än Karl Johan. För statsrättsliga teorier var konungen
visserligen mycket måttligt intresserad, men av dynastiska skäl höll han på
folkets rätt att avsätta en konung och välja en ny, och i Järtas artikel tyckte han
sig spåra ett försvar för legitimiteten. Wallmark fick då det högst oangenäma
uppdraget att vederlägga Järta. Det skedde särskilt med stöd av Lockes bekanta
arbete, som ju varit frihetstidens statsrättsliga codex. Järta, som ej kände till
Karl Johans del i Allmänna Journalens artikel, blev icke svaret skyldig. Hela
senare delen av Bihanget är riktad mot läran om samhällsfördraget, som Järta
fullkomligt söndersmular. För Lockes skrift har han ingen vidare vördnad och
anmärker alldeles riktigt, att den var en föga redig partiskrift. Därefter
refererar han alla de olika författares arbeten, i vilka samhällsfördraget hävdats, samt
övergår slutligen till en lika kvick som dräpande kritik av själva teorien.
Knappast — skriver Forssell — »har på svenskt språk någon fullständigare och mera
slående kritik av samhällsfördragets teori blivit framställd än den, Järta nedskrev
i det sista kapitlet av denna avhandling. Det är, utan filosofiska termer och
abstrakta deduktioner, det sunda förståndets egen vederläggning av just den lära,
som framför andra gjort anspråk på att vara ett uttryck av common sense». Men
Järta gick ännu längre i sina kätterska tänkesätt: »Jag förnekar bestämt en
allmän folkviljas möjliga realitet; jag påstår bestämt, att det icke är ett folks
tillfälliga ombud, som ovillkorligen representera idéen av henne.» Ett folk —
fortsätter han längre fram — »idealiskt fattat, har en vida fullständigare representation
än den, som samlas i flera eller färre konstitutionella kamrar. Religionsläraren,
uppfostraren, vetenskapsidkaren, skalden, konstnären, alla, som medverka att
utbilda den gemensamma kraften och upphöja den allmänna känslan, deltaga med
lagstiftaren i denna representation.»
Denna idealism står ju onekligen romantikens mycket nära, och
rent romantisk är Järtas höga uppskattning av poesiens betydelse
för statslivet. I den anmälan, som inleder Odalmannen, yttrar han:
»Dess utgivare betraktar staten icke såsom ett dött mekaniskt
konstverk, utan såsom en organisk skapelse, livad av mänsklighetens anda.
Skön konst i allmänhet och särskilt poesien, varuti denna anda friast
uppenbarar sig, står således i nära gemenskap med hans politiska
åsikter och utgör, efter dessa, ett av statens viktigaste behov.» En stor
del av Odalmannens första häfte upptages ock av en recension av
Wallins Vitterhetsförsök. Recensionen börjar med en sats om det
nationellas eller rättare provinsiellas betydelse inom litteraturen, ehuru
den å den andra sidan riktar sig mot goticismen. Palmblad, som i
Swensk Literatur-Tidning anmälde Odalmannen, betvivlade visserligen
möjligheten att i en svensk dikt få fram de olika landskapslynnena,
men i detta fall var nog Järta mera romantiker än Palmblad, och den
senare romantiken — Frödings, Karlfeldts — har givit Järta rätt. I
Wallins dikter hade Järta återfunnit ljud från Stiernhielms fosterbygd,
»emedan de alla i mer eller mindre bestämda drag röja sin frändskap
med Dalarnas natur och sitt ursprung ifrån dalkarlens anda. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
