Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delvis omarbetade, samt femton nya. De nya försök — skriver
Liedgren — »att rikta kyrkosången, som under år 1812 framkommo,
stodo även den specifikt kristliga psalmtypen närmare än Wallins
dittills utgivna original. Bland Geijers sexton försök är det
övervägande flertalet präglat av samma bestämda övertygelse om
kristendomens olösliga samband med Kristi person, varåt han givit uttryck
i sin samtidiga avhandling Om falsk och sann upplysning. Hedborn
refererar i företalet till sina Psalmer de grundtankar om vikten av det
religiösa lägets förbättring, som Geijer och Askelöf 1811 utvecklat,
och bekänner sig såsom ’en kristtrogen, tilläventyrs av gamla
observansen’... Vad slutligen Franzéns Profpsalmer 1812 beträffar, råder
även i dem en påtaglig benägenhet att låta tankarna kretsa kring
Frälsaren.... Däremot hålla sig ännu i nämnda häfte Wallins
originalbidrag i regel inom den första trosartikelns råmärken.» Särskilt
märkligt är Hedborns förut (sid. 197) citerade företal till Psalmer (1812),
ty i detta har man så att säga programmet för den psalmdiktning,
som nu började.
1813 utgav Hedborn ett nytt häfte Psalmer, likaså Wallin och
Franzén, och samma år efterträddes Polyfem av Swensk
Literatur-Tidning. Att döma av ett brev från Palmblad till Molbech tyckes
meningen från början hava varit att göra tidningen till ett teologiskt
organ, och även om denna plan övergavs, ägnade Literatur-Tidningen
ett stort intresse åt den religiösa litteraturen. I det första numret
börjar en recension av de tre nyss nämnda psalmpublikationerna.
Den är utförlig, sakrik och välvillig. Minst har recensenten att
anmärka mot Geijers psalmer, som karakteriseras »genom klarhet i den
religiösa åskådningen och genom kraft och energi i utförandet. Vad
man egentligen torde kunna förebrå dessa psalmer, äro nog synbara
spår av brådska, varigenom hänt, att flera strofer, kanske också en
och annan psalm, icke svara mot förträffligheten av det hela.»
Hedborns i Phosphoros införda psalmer sägas i den nya upplagan »hava
blivit strängt granskade och de flesta av de ställen, som för sin
affekterade arkaism och hårdhet i uttrycket så rättvist blivit tadlade, hava
här till större delen alldeles försvunnit eller antagit en annan
karaktär». Recensenten gillar visserligen Hedborns förkärlek för bibliska
uttryck såsom värld, kött och Satan, men undrar, om han icke här
gått väl långt: »Visserligen har författaren rätt i sin iver mot
neologerna, vilka från predikstolarna och i sina sånger knappt nämna
Gud och Kristus annorlunda än Försynen, Den Allgode, Det Högsta
Väsendet, men redan länge sedan bannlyst Satan såsom en urmodig
person. Även för dem, som ej vilja taga Satan i så sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
