Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin och den religiösa rörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsatsen mellan de bägge lägren ytterligare skärpts, har kritiken mot
den Wallinska psalmboken blivit mera högröstad. Denna var då för
tiden onekligen ett gott uttryck för religiositeten hos det svenska
folkets majoritet. Såsom vi nyss läste hade Askelöf 1812 skrivit i
Polyfem: »om också Guds verkliga kyrka inom Svea land endast
utgjordes av hundrade rättfärdiga d. v. s. kristna, så är det dock för
dessa, som psalmisten skall författa.» En dylik psalmbok skulle
likväl blott hava blivit ett sektmanifest, och det var nog riktigare att
söka åstadkomma ett verk, som kunde förena, i stället för ett, som
skulle hava söndrat.
Den största svårigheten låg kanske däri, att en god psalm skall
vara ett uttryck för en hel församlings andliga liv. Psalmisten måste
i viss mån undertrycka sin egen individualitet, han skall framträda såsom
församlingsmedlem, tolka allmänandan inom hela trossamfundet,
däremot icke känslor och stämningar, som tillhöra blott hans eget
själsliv. Individualistiskt anlagda skalder såsom Tegnér och Stagnelius
kunna därför aldrig bliva psalmdiktare, och icke ens Geijer lyckades,
trots det att han var en personlighet, som nog var djupare religiös
än Wallin. Dennes styrka, kan man säga, var snarare bristen på en
skarpt utpräglad individualitet eller — då ett dylikt omdöme lätt
misstolkas — hans mottaglighet för intryck från olika håll och framför
allt hans verkliga allmänanda både såsom statsborgare och såsom
medlem av den svenska statskyrkan. Däri att Wallins psalmer just
äro en frukt av denna hans allmänanda, låg måhända den djupaste
orsaken till det bifall, med vilket hans psalmbok hälsades av
samtiden, men även fröet till en senare tids kritik. Motsatserna inom
kyrkan — här fattad i vidaste bemärkelse — hava i våra dagar
blivit skarpare än på 1820-talet, skillnaden i andlig bildningsgrad mellan
de olika församlingsmedlemmarna har blivit större, och den Wallinska
psalmboken förenar icke längre på samma sätt som förut. Men detta
får ej göra oss orättvisa mot hans verk. För sin tid åstadkom han
nog det bästa, som kunde åstadkommas, och om hur många kan
detta sägas?
Wallins psalmer äro, som sagt, uttryck för en svensk, luthersk
församlings religiösa livsuppfattning vid 1800-talets början. Därmed
är likväl icke sagt, att de icke tillika tagit färg av skaldens egen
personlighet. Den anmärkning, man riktat mot Wallins äldre psalmer,
var, att de icke voro nog »kristocentriska», d. v. s. att de mera
sysselsatte sig med den första artikeln än med de båda andra i den kristna
trosbekännelsen. Såsom vi sett tillgodogjorde sig Wallin denna
anmärkning, och hans senare psalmer hava därför fått vitsordet att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
