Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken icke finnes hos den mera spirituelle, men också kyligare Tegnér.
Huruvida det talades mycket politik inom dessa kretsar, framgår ej
rätt tydligt av breven och Minnena. Men i bruksbygden var man
snarast liberal, och liksom i Stockholm svärmade man för den franska
revolutionens hjältar, ehuru man samtidigt var god svensk rojalist.
Upplysningens religiösa radikalism tyckes ej alls hava berört de
värmländska bruksegendomarna, lika litet den gustavianska mysticismen.
Själv gör Geijer, då vi först lära känna honom, i religiöst avseende
intryck av en ovanlig själssundhet. Han är verkligt religiös, men
utan all salvelse, hans tro är djup och innerlig, men på samma gång
glad, att döma av ett brev från 1809 något i stil med
savoyardprästens, ehuru av en varmare färgton. Rousseau tyckes också hava
varit den författare, av vilken den unge Geijer och hans mentor
kapten Rappholt tagit de starkaste intrycken.
Den första
studenttiden.
Det var i denna omgivning Geijer växte upp. Efter att i hemmet
hava åtnjutit privat undervisning, skickades han vid tolv års ålder till
skolan i Karlstad, där han bodde hos en lektor Fryxell, farbror till den
bekante historieskrivaren, och vid sexton år, på hösten 1799, ansågs
han mogen för universitetet. Någon egentlig studentexamen förekom
då icke, endast ett mera formellt förhör, som förrättades av den
filosofiska fakultetens dekanus och som för Geijer och hans kamrat var
undanstökat på tre kvarts timme. Efter detta fick Geijer på vanligt
sätt gå upp i konsistorium för att svära studenteden, och hans brev
härom till föräldrarna är mycket karakteristiskt för hans ärlighet,
hans samvetsgrannhet och hans religiositet: »För första gången i
mitt liv svor jag då på saker, som jag ej känner och således ej kan
hålla. De där långa symboliska böckerna, vilka jag svor att tro och
hålla, giva mig ännu en rysning över ryggen. Det är grymt och
okristligt att låta en yngling begynna sitt inträde i världen genom
en mened.» För tillfället var det, såsom vi minnas från föregående
del, en mycket upprörd tid i Uppsala. Konventen hade visserligen
blivit förbjudna, men i deras ställe hade man fått Juntan, och just då
Geijer kom till Uppsala, blev Höijer förbigången vid tillsättande av
professuren i filosofi och till hälften tvingad att gå i landsflykt. På
hösten 1799 inträffade åtskilliga studentoroligheter, vilka hade till
följd, att konungen avsade sig kanslersskapet och avlät några högst
onådiga kungabrev till universitetet. I rabulisteriet tyckes Geijer
emellertid alls ej hava deltagit — han var ju också väl ung — och
hans umgänge bestod den första tiden blott av jämnårige landsmän,
som mest levde för sig själva. Om Högmark — Höijers lyckligare
medtävlare — yttrade han sig i brev till hemmet ganska välvilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0510.html
