Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geijer onekligen vuxit. Den Geijer — skrev Tegner — »som fick stora priset i
vältaligheten, är min släkting, men jag känner honom ändå knappt mera än till
utseendet. Han är ung, ett eller två och tjugo år gammal. Han är i sin
hembygd känd för mycket snäll i allehanda saker, men i vitterheten vet jag aldrig,
att han förr än nu utmärkt sig.» Det låter ju något kyligt. Men redan några
veckor senare skrev Tegnér till en annan adressat: »Han är av det slags snillen,
vars första steg i vad slag som helst är seger och förträfflighet. Jag tror, att i
honom mognar en stor man för fäderneslandet. Hans äreminne skall helt och
hållet vara format efter idealet av Lehnbergs. Greve Oxenstierna skall till och
med ha jämfört dem. Det är att på en dag växa till jätte.» När Tegnér skrev
detta, visste han blott, att Geijer fått priset, och det talar dock för det dåtida
värdet av en dylik utmärkelse.
Närmaste följden av den litterära framgången var, att han till vårterminen
1804 fick återvända till Uppsala. På vägen stannade han i Stockholm, där han
uppvaktade akademiens vittra celebriteter, av vilka Lehnberg mest slog an på
honom. Vid akademiens sammanträde den 16 februari meddelade sekreteraren,
Rosenstein, »att Geijer varit hos honom, att de tillsammans genomläst hans
äreminne, att Geijer lämnat honom del av de förbättringar han gjort, att
sekreteraren fäst hans uppmärksamhet på vissa ställen, synnerligast i andra delen, och
att Geijer lovat sända sekreteraren ett förbättrat exemplar, som skulle underställas
akademiens prövning.» Denna »förbättrade» version kunde emellertid uppläsas
redan vid nästa sammankomst veckan därpå, och kan således blott hava rört
några språkliga detaljer. Akademien gjorde då ytterligare några anmärkningar,
av vilka Geijer fick del. De äro — skrev han till Rappholt — »ej särdeles
viktiga och vida mindre lärorika, än jag hade väntat. Jag hade genom dem tänkt
att åtminstone få en anledning till den frågans upplösning: vad är ett äreminne?
Vilka äro således dess regler? Men jag har bedragit mig. De angå ord,
tvetydiga konstruktioner, att jag har glömt att nog oratoriskt omtala Viborgska smällen,
att ge boktryckerikonsten likaledes en oratorisk amplifikation o. s. v. Min bästa
farbror skall själv en gång få se. En amplifikation! Det är ju alldeles som att
späda ut en buljong till vattensoppa. Ack, det är just den där amplifikationen,
det är just den, som är arvsynden i äreminnet» — anmärkningen är onekligen
träffande, dräpande för hela genren, och den visar, att Geijers prisskrift alls icke
var något uttryck för hans dåvarande litterära ståndpunkt. Det hade varit av
yttre motiv, som han tävlat, och han hade därför underkastat sig en smak, som
han själv ej delade. Emellertid utvidgade han »tiraden om Upsala akademi och
boktryckeriet», och därmed slutade brevväxlingen om prisskriften, som först 1807
blev tryckt i akademiens Handlingar — den tiden brådskade man icke med
dylika saker. Geijer hade då företagit ännu några ändringar. Skriften hade
således visserligen flera gånger »omarbetats», men såsom av det anförda antydes,
hade omarbetningarna blott sträckt sig till rena obetydligheter, och i det
väsentliga torde därför det tryckta äreminnet vara identiskt med det prisbelönade.
Alla fakta i äreminnet har Geijer fått från Dalin, formen från Lehnberg och
de historiska idéer, som knyta dessa fakta samman, från de författare, som förut
omtalats och av vilka väl Neikter givit honom anvisning på de flesta — Rousseau,
Ferguson, Robertson, Voltaire samt framför allt Schiller. Detta har i detalj
påvisats av Blanck. Såsom huvudresultat av sin undersökning framhåller han »den
för historien om Geijers ungdomsutveckling viktiga omständigheten, att han redan
1803 var tydligt påverkad av den tyska idealismen». Det nya ligger icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
