Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 443 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett yttrande av snillet». Snillet är något annat än talangen, ehuru även snillet
behöver talang, »ty poesien är ej blott en gåva av en högre natur; den är också
konst och kan i detta avseende ej ägas utan att förvärvas genom det allvarligaste
bemödande. Då Prometheus av mullen formade människobilden, så var den hans
händers verk; men livet stal han från himlen. Där snillet ger anda och liv, måste
konsten ge ordning och regel. Från denna
sida måste således poesien alltid vara öppen
för begreppets ledning. Det är blott den
skillnad emellan konsten hos de gamla och
de nyare, att hos de förra regeln var given
genom själva bildningens naturliga gång
och de lyckligaste yttre förhållanden; regeln
var liksom sammanväxt med exemplet.»
Icke så hos de nyare. Väl skall, vad
poesien beträffar, »en fullständig konstens
filosofi, då den en gång är funnen, undandraga
henne begreppets egenmäktiga herravälde
och i stället för henne uppgiva lagar, som,
emedan de äro naturens, med detsamma
äro hennes egna... Den skall i smakens
regler avsöndra det, som är blott tillfälligt,
från det nödvändiga, det, som är mode, från
det, som är natur. Men skall den också
därigenom stadga en allmän smak? Ja, så
vitt den beror på begreppets lagar.
Kanhända den ej beror helt och hållet därpå.»

Erik Gustaf Geijer. Miniatyr, målad i London 1810 av okänd konstnär. Tillhör fröken Florry Hamilton. Högfors.

Människan har icke endast begrepp; hon har ock inbillningskraft, och denna
har betydelse även för det, som varit den nyare tidens stolthet, för vetenskapen,
även för filosofien. Upplysningen byggde sin filosofi på det sunda förnuftet. Men
icke ens detta kunde gå in därpå, »att all mänsklig tankeförmåga vore inskränkt
inom sinnevärlden. Genom aningar, känslor, sitt dyrbaraste hopp fann det sig
förenat med en högre... Den stora konsten att leva förblev ändå en fri konst,
där regeln blott kunde givas i sin högsta allmänhet, där tillämpningens hela oändliga
omfattning måste lämnas åt den handlandes omdöme. Omdömet är den förmåga,
som tillämpar regeln till det enskilda fallet. Att denna förmåga helt och hållet
beror på inbillningskraft — den är inbillningskraften i begreppets tjänst — det hava
vi redan genom exempel visat, och vi skola här se det ur en högre synpunkt.» Det
stora i världen frambringas av hjälten och statsmannen. Varigenom? Jo, genom
omdömeskraftens snabbhet, säkerhet, liv, det är genom »inbillningskraften, som i
sin högsta bemärkelse är snillet». Vi hava således — så slutar Geijer den första
och viktigaste delen av sin avhandling — »funnit inbillningskraftens inflytande på
vetenskap, på religion och på skön konst, just de tre synpunkter, under vilka vi
nu skola betrakta den i frågan om dess verkan på människans moraliska
uppfostran».

Denna andra avdelning är mindre originell, och Geijer erkänner själv, att han här,
vad beträffar själva grundprincipen, blott framlägger Rousseaus idéer: »I Rousseaus
skrifter äro de lagda för dagen med så mycken klarhet, kraft och ovedersäglig
sanning, att blott en inrotad fördom kan bestrida dem.» Uppfostrans mål är att
utveckla de mänskliga förmögenheterna, »men då alla dessa tillhöra en varelse, vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>