Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla sägnen, att Olof Tryggvason efter slaget vid Svold räddat
sig till det heliga landet och därifrån med en pilgrim sänt en
hälsning till Einar Tambaskjälfver. Sedan blev det Tegnér, som nästan
uteslutande uppträdde såsom poeten i Iduna.
Dikter i Poetisk kalender.
I stället vände sig Geijer till Atterboms Poetisk kalender. Han
började redan i 1814 års och skrev sedan med i de flesta. De här
införda dikterna höra till hans bästa. Knappt någon svensk lyrik
kommer Goethes så nära som flera av Geijers nu författade. De
hava, liksom hos lyrikens store mästare, den antika konstens rena,
klara linjer, tankens mer än själva ordens poesi, och de äro på samma
gång folkliga. Högst står naturligtvis Den lilla kolargossen (Poetisk
kalender 1815). Geijer hade just då börjat intressera sig för
folkvisorna, och ehuru dikten icke avser att vara någon folkviseimitation,
har han dock i den fått fram själva andan i en folklig diktning.
Situationen erinrar ju något om Goethes Erlkönig, men slutet är
alldeles olika, hos Goethe de dolska naturmakternas seger, hos Geijer
deras nederlag: »Den rätt kan läsa sitt Fader vår, han räds varken
fan eller trollen.» »Götisk» är dikten alls icke, men det kan vara
tvivelaktigt, om ens Vikingen och Odalbonden äro så i djupaste
mening svenska som Den lilla kolargossen. Andra intressen drogo
honom dock från diktkonsten, och efter 1815 skrev han blott en eller
par dikter om året. Först på 1830-talet fick hans diktkonst en ny
uppblomstring — jag avser de små, till omfånget så obetydliga
dikter, som han skrev såsom ord till de musikstycken, han komponerade
och som höra till den svenska lyrikens yppersta skatter. Till dem
skola vi i det följande återkomma.
Såsom skald hade Geijer först närmat sig nyromantiken, men sedan
åter avlägsnat sig både från den och från goticismen och skapade
till sist, såsom vi skola se, en lyrik, som var olik varje annan inom
den samtida svenska litteraturen, olik både Atterboms och Tegnérs.
Romantisk till hela sin innebörd var likväl både hans äldre och hans
senare diktning, och olikheten i den poetiska diktionen hindrade
honom icke att varmt beundra Atterboms diktkonst — han var
måhända den ende, som fullt uppskattade skönheten i Fågel blå och
Lycksalighetens ö. Och frånser man poesien, från vilken Geijer nu
praktiskt taget drog sig undan, kom han under 1800-talets andra
decennium nyromantikerna så nära, att han, snarare än Atterbom, kunde
betraktas såsom deras hövding.
Geijer och folkvisorna.
En väsentligen nyromantisk avhandling är den, som inleder den av
honom och Afzelius utgivna samlingen av svenska folkvisor. Från
det föregående minnas vi nyromantikernas livliga intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0549.html
