Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, utan även de föregående, och fordrar att representeras av de efterkommande;
omfattar samhället ej endast dem, som leva med, utan även dem, som leva efter
varandra; gives det, för att så säga, även ett samhälle på längden och ej endast i
bredden, så skulle, för att bli vid liknelsen, försöket att avskaffa den ena av
samhällets naturliga dimensioner genom sakens natur nödvändigt misslyckas. Också
tog denna världsvälvning den utgång, Burkes profetiska blick redan strax i
början, ensam, förutsåg, nämligen genom en hela Europa hotande militärisk
despotism, farligast och förrädligast utövad i de så kallade liberala idéernas namn, tills
äntligen denna täckmantel ej ens fanns nödvändig, och det rena våldet utan slöja
framställde sig att tillbedjas av en i stoftet kuvad värld.» Historien har
emellertid även exempel på en motsatt princips övervälde, »som gör samhället till en
ursprunglig, naturlig förbindelse, vars förhållanden äro en gång för alla givna.
Detta tillämpar sig först och främst självt på det enklaste samfundet, på familjen
eller hushållet.» Den jämlikhet, som samhällsfördragets förfäktare tillerkänna
alla statsmedlemmar, finnes icke i familjen, som tvärtom vilar på en ursprunglig
olikhet. »Denna samma olikhet, överförd på det borgerliga samhället och där
uttryckt i vida större mått, blev genom det för sådana (efter familjens mönster
danade) stater naturliga begreppet om rättigheters meddelande genom födseln eller
deras ärftlighet, en gång för alla bestämd och inom vissa skrankor fästad. Därav
de ärftliga stånden.» Den princip, enligt vilken ett samhälle grundats genom
ett fördrag mellan likar, kallar Geijer den republikanska, den motsatta den
feodalistiska.
Det äldsta germanska samhället bestod av adel, frie och ofrie. Några stånd
voro dessa icke, och adelns enda företräde var, att man inom en viss släkt valde
konungen. För övrigt fanns ingen skillnad mellan adeln och de frie, och
konungens makt var högst inskränkt. Emellertid hade han ett »följe», en hird, och
i detta germanska konungafölje hava vi adelns andra och feodalismens första
källa i Europa. Ett tredje led i utvecklingen inträdde, då konungen åt sina män
utdelade län, feudum, med nyttjanderätt mot tjänst. »Huru denna krigaradel och
de vid den fästade förmåner, krigsbefäl och län, från personlig blev ärftlig länsadel,
är det första momentet i feodalismens historia»; det andra, huru den ordnade
folket under sig i mångfaldiga grader av ärftligt beroende. Resultaten av denna
utveckling sammanfattar Geijer på följande sätt. Historiskt visar sig principen
först i det gamla germanska konungaföljet. Redan härav följer, att all
feodalförbindelse utgick ur ett familjeförhållande och att detta grundförhållande var
förhållandet mellan husfader och husfolk, ty konungens män hörde till hans hus och
buro därav namnet. All adel är således ur konungens hus, första adel
konungasläkt, andra adel konungaumgängelse: »vill man nu i en sats uttrycka hela denna
författnings princip, så är den följande: All rätt och makt i samhället kommer
uppifrån, utgår från en högre såsom gåva och förläning, vilken princip
härstammar rakt ur själva familjen och uttrycker dess ursprungliga författning under en
husfaders välde.»
Forntidens historia visar emellertid, att det funnits också ett annat statsbildande
system, som »ställer en på fördrag grundad borgerlig frihet mot feodalismen».
De särskilda hushållen inom en bygd, »inom vilka varje husfader var den
naturliga domaren, stodo till varandra i ett fullkomligt förhållande av likhet. Men all
dom mellan likar blev förlikning, och villkoren, varunder förolämpningar måtte
försonas och bötas — ty om straff till liv eller lem kunde ej mellan fria bli fråga
— fastställdes med gemensam överenskommelse av husfäderna själva, och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
