- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
483

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

administrativa tjänstebefattningen, som är mera beroende av regeringens
godtycke. »Huru skall då åt denna sida den för representation
erforderliga självständigheten inkomma i det offentliga ståndet?
Därigenom att den personliga representationsrätt, som i bägge nyssnämnda
institutioner villkorligen eller endast i och med ämbetet kan finnas,
konstitueras i och för sig själv såsom ovillkorlig och blir en
rättighet, ej åtföljande något ämbete, utan hemfallande personligen dem,
vilka redan i statens tjänst sig utmärkt.» Slutsatsen borde väl
snarast hava blivit en återgång till 1600- och 1700-talens adel, som
ständigt rekryterades med alla någorlunda högtstående ämbetsmän —
dock med den viktiga skillnaden, att adelskapet enligt Geijers
premisser borde hava blivit personligt och ej ärftligt. Geijer undgår
emellertid denna konsekvens genom en föga övertygande
argumentering. Självständigheten fordrar, »att det tillika finnes en
representation ej för tjänst, utan för redan genom tjänst förvärvade förtjänster,
således även oberoende av tjänst och egentligen personlig. Fullt och
oberoende personlig kan den åter ej vara utan att lika litet bero av
val som av tjänst. Den kan då endast fästa sig vid den fritt och
självmant bildade adel, som en följd av flera utav fäderneslandets väl
förtjänte män i allmänna omdömet ger åt en släkt.» Men dels
nödgas han medgiva, att den äldste inom ätten kan vara oduglig såsom
representant — i följd varav han i stället för huvudmannens
självskrivenhet förordar val inom ätten — dels anser han, att adelskapet bör
kunna förloras »ej endast genom brott utan genom uraktlåtenhet av
den skyldighet, som motsvarar den adeliga rätten». Vad borgar- och
bondestånden beträffar, vill han lossa på bandet och öppna ståndet
för de orepresenterade, till intet stånd hörande medborgare, som i
municipala befattningar vunnit förtroende. Ehuru Geijer således i
praktiken förfäktar det konservativa programmet, fanns likväl i hans
teori ett icke obetydligt liberalt inslag.

Svea rikes häfder.



Geijer var, såsom hans nu refererade avhandlingar visa, mera historisk filosof
än historiker i t. ex. Lagerbrings mening. Att han från dessa allmänt
världshistoriska konstruktioner kom att vända sig till den rent svenska historien,
berodde nästan på en tillfällighet. Han hade 1820 från högsta ort fått en
påstötning att för ett franskt sammelverk författa en artikel, Sveriges historia — vilket
det ifrågavarande arbetet var, visste Geijer till en början icke, och ej heller hade han
fått någon uppgift om artikelns omfattning. Det hela var således ytterst obestämt,
och den omtalade artikeln kom heller aldrig in i den franska publikationen, som
visade sig vara L’art de vérifier les dates (1821—1844). Men icke dess mindre
lade Geijer upp icke blott en, utan två stora vävar, ty i den vägen var han en
utpräglad svensk optimist, som började med arbeten, anlagda efter en kolossal
måttstock, men som sällan ägde uthållighet att föra dem till slutet. Felet bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free