Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avfallet, och den verksamhet som liberal skriftställare och politiker,
som han utövade efter detsamma... Man ser med ett visst vemod
motsatsen mellan det rika innehållet i Geijers personlighetsprincip och
torftigheten av dess politiska tillämplighet.»
Efter avfallet.
Litteraturbladet utkom blott under två år, 1838 och 1839, ehuru
det 1840 och 1841 åtföljdes av ett tillägg, behandlande
representationsfrågan. Litteraturbladet blev emellertid den sista, mera
betydande skrift, han utgav, avslutningen på den livliga
författarverksamheten under 1830-talet. Åren 1832—1836 hade han utgivit Svenska
folkets historia, 1834 Minnen, 1835 Skaldestycken och 1837 Den blå
boken, en samling anteckningar och aforismer i skilda ämnen,
varjämte han skrivit flera artiklar i Swenska litteraturforeningens tidning.
Men på 1840-talet kom intet större arbete, om man undantager hans
ej vidare betydande bearbetning av de Gustavianska papperen. Hans
mening var väl att fortsätta den med Kristinas tronavsägelse avbrutna
framställningen av Svenska folkets historia, och det var i det syftet
han, sedan han 1846 blivit emeritus, flyttade till Stockholm. Hans
arbetsdag blev emellertid ej lång, ty den 23 april 1847 korsade döden
för alltid hans planer.
Hans nya världsåskådning efter 1837 kunde — vetenskapligt —
ej avsätta sig i frukter, som gingo upp mot dem, som han alstrat
under sin romantiska period. De viktigaste föreligga i de
föreläsningar, som han på 1840-talet höll och av vilka en serie, Menniskans
historia, efter hans död utgavs av hans trogne lärjunge Sigurd
Ribbing efter de anteckningar, denne gjort av det muntliga föredraget.
I viss mån beteckna dessa föreläsningar en återgång till Geijers äldre
historiska metod. För »sakernas eget sammanhang», som blott kan
inses genom ett empiriskt studium av materialet, ägde den spekulativt
anlagde Geijer ej det rätta sinnet. Han var och förblev en
romantiker, som föredrog att se utvecklingen — såsom förut yttrats — i
fågelperspektiv, att uppspåra och draga ut de stora linjerna, och ett
dylikt arbete är Menniskans historia. Det tillhör den riktning inom
historieskrivningen, som inletts av Herder samt sedan fullföljts av
filosofer som Fichte, Schelling och Hegel och som i själva verket
var mera konstruerande än den besläktade, från engelska impulser
utgångna historiska skolan. Menniskans historia är mera filosofi än
historia. Från en uppfattning, som vunnits genom filosofisk
spekulation, vill Geijer här skildra mänsklighetens utveckling, och det hela
är således en syntes utan någon egentlig analys, ehuru såsom alltid,
då Geijer följer sin egentliga naturell, blixtrande av geniala vyer.
Geijer — jag citerar här Warburg — ansluter sig »närmast till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0587.html
