Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se, tidens vishet åt legenden ler,
Och tvivlarns fötter på reliken trampa.
Jag vördar, forntidsminnen, ännu er
Och tänder åter er förtärda lampa.
Impulser från Schiller.
Lidnerska stämningar, Lidnerska scenerier och Lidnersk
sentimentalitet spela också in i en stor mängd andra av Tegnérs
ungdomsdikter. Men han gick ock till de författare, som varit de svenska
förromantikernas förebilder, till Ossian, Milton och Young, och
särskilt äro inslagen från den senare starka i Tegnérs ungdomsdiktning.
Ynglingens sotsäng (1803) — ett bland hans bättre poem — är till
hela stämningen ett stycke i Youngs stil, och även i de andra, förut
nämnda dikterna spårar man inslag från Nattankarnas författare. Dylika
finnas ock från Milton, vars berömda solhymn, såsom Santesson visat,
ligger bakom Tegnérs Elden. Däremot är det anmärkningsvärt, huru
föga fransmännen — trots Tegnérs beundran för Voltaire — påverkat
hans dikt, och i strid mot den ovilja, med vilken han städse uttalar sig
om Tyskland, står han i en ojämförligt större tacksamhetsskuld till dess
litteratur, särskilt till en tysk författare: Schiller. Med denne hade
han starka beröringspunkter, och det var därför naturligt, att Schiller
mäktigt skulle slå an på honom. Liksom Tegnér var Schiller en
överlägsen retoriker, och det är också väsentligen i Schillers skola,
som retorikern Tegnér utbildat sig. I motsats till Goethe var Schiller
vidare livligt intresserad av politiken, alldeles som Tegnér, och var
fylld av ett frisinne, som stod Tegnérs ganska nära. I viss mån kan
Schiller sägas vara en upplysningsfilosof, ehuru visserligen en
upplysningsfilosof, vars idéer förädlats och fördjupats genom det stålbad,
som dessa idéer genomgått i den Kantska idealismen. Den mera
negativa och jordbundna upplysningsfilosofien hade hos honom
förvandlats eller utvecklats — vilket man vill — till en högstämd,
dogmfri humanitetsreligion, och denna låg särskilt för en natur som
Tegnérs, vilken, liksom Schiller, hade bevarat upplysningens breda
tolerans. Liksom Schiller var även han särskilt intagen av den grekiska
litteraturen, ehuru Böök nog har rätt däri, att Tegnérs hellenism
mindre berodde på omedelbara, ursprungliga intryck av den grekiska
litteraturen än på Schillers estetiska filosofi.[1] Och till sist hade Kants
[1] Denna mening styrkes av ett uttalande i ett brev från 1804 — således
antagligen innan han närmare kände Schiller. Jag tror knappt — skriver han där — »att
Homeri läsning förtjänar den möda, han kostar». Av 100 beundrare ha 50 icke läst
honom. »Vad de andra 50 angår, så tror jag, att åtminstone 49 skola finna hans seder
för grova, hans karaktärer för vilda och ohyfsade, hans begrepp för inskränkta eller för
mycket skilda från sin tids... Må ske är beundran för Homer mera beundran för det
fornåldriga, det kuriösa, det naturråa, än för det efter våra begrepp egentligen sköna.
Så trodde jag mig åtminstone finna, den tid jag släpade mig igenom hans verser.«
Kritiken är klart 1700-talets och står i bestämd strid mot både nyhumanismens och
nyromantikens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0607.html
