565 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke med sköld och svärd, utan i behagens lättaste dräkt. Han var
en stor romantisk hjältedikt med sina äventyr och förtrollningar, men
tillika med hjärtats ömmaste utgjutelser och med glädjens yppigaste
lekar. Därföre verkade han också romantiskt på allt, vad som omgav
honom, därföre bildade sig hela nationen, eller sökte åtminstone att
bilda sig, efter honom utan att själv veta därom. Hans inflytande var
som luftstreckets, hans tidevarv var, om jag så får säga, svenska
snillets torneringstider». Därefter övergår Tegnér till en karakteristik
av Oxenstiernas skaldskap — en estetisk analys, som utan tvivel var
den yppersta, som dittills förekommit i akademiens Handlingar. Flera
satser hava — liksom karakteristiken av Gustav III — en rent
romantisk klang. Oxenstiernas Dagens stunder var en beskrivande
naturdikt. Den döda naturen — yttrar Tegnér — »är visserligen ej något
ämne för konsten, såvida hon nämligen även under konstnärens händer
fortfar att vara död. Men däri ligger just konstens hemlighet, att
hon väcker den döda och gjuter liv i den stelnade massan. För
konstnären gives egentligen ingen död natur. Hon är ej död, utan
hon sover. Lik den förtrollade prinsessan i fesagorna slumrar hon i
skogarnas djup, till dess befriaren kommer med sin talisman och löser
förtrollningen. Under lätta täcken sover en själ i materien. Materien
är själv för konstnären ingenting annat än den fängslade anden».
Detta är ju Schelling, mot vilken Tegnér alltid polemiserade, men
från vilken han dock ej kunnat undgå att taga intryck.

Nattvardsbarnen.

Kort efter hans inträde i akademien började den Tegnérska poesiens
storhetsperiod, och han skrev nu sina tre största dikter:
Nattvardsbarnen (1820), Axel (1822) och Frithiofs saga (1820—1825). Tegnér
hade förut icke varit någon vän av en svensk hexameter. Till
grevinnan d’Albedyhll hade han 1813 skrivit: »Den moderna hexametern,
en livlös vålnad av den gamla, är en tysk uppfinning, stridande mot
språkets genie och till äventyrs endast tjänlig i översättningar från
de gamle eller i sådana originaler, som i ton och anda imitera det
antika som t. ex. Voss’ Luise eller Goethes Hermann. I ett modernt
poem däremot — och all nuvarande poesi borde vara modern, då
poesi ej kan vara annat än organet av tiden idealiserad, ett solglas,
som i en punkt samlar strålarna av den sol, som lyser för dagen,
varemot den bästa prosa är simpelt fönsterglas — i ett modernt poem
däremot äro efter min tanke även de moderna versformerna på sitt
ställe, just därför att både innehåll och språk äro eller borde vara
moderna». Emellertid var det nu Voss’ och Goethes föredöme, som
gav honom väckelsen att på hexameter skriva en dikt, Nattvardsbarnen,
vilken trots den antika formen till innehållet är fullkomligt modern.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0663.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken / 565 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|