Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är, som du vet bättre än jag, något helt annat än teologi. Vad en
biskop egentligen kan och bör sysselsätta sig med, om han vill
uppfylla sin bestämmelse, är undervisningsverket i stiftet, helst för
prästerna, ty en präst, som ingenting vet, är ett ömkligt ting, huru fast
han också tror. I Växjö stift äro skolorna, som under Wallquists tider
voro ypperliga, nu mycket förfallna, ty Mörner var väl en hederlig och
rättskaffens man, men aldrig någon litteratör. I detta avseende tror
jag mig kunna uträtta något, åtminstone mer än mina medföreslagna».
En biskops främsta uppgift var således såsom ephorus för läroverket
och icke blott detta: han skulle även rycka upp prästerskapet i andligt
avseende, så att detta kunde bliva verkliga kulturbärare. För det
rent religiösa hade Tegnér däremot föga intresse, och han tänkte
varken sticka under stolen med sina åsikter eller ändra sitt sätt att
vara. Strax innan han skulle invigas, skrev han till Martina von
Schwerin: »Min äktenskapsplikt mot sysslan, vartill jag nu skall vigas,
vill jag efter förmåga uppfylla, alldeles som hittills, och som jag hoppas,
utan vedervilja. Att jag skulle börja att himla mig, därföre att man
hänger mig ett kors på magen, hoppas jag ej hör till skyldigheterna.
Jag tänker, att kristendomen ligger i något helt annat. Åtminstone är
hon alltför ömklig, om hon ej får visa sig utan i livré, eller om det
surmulna väsendet tillika är själva religionens väsende. Give Gud, att jag
får mitt lynne åter: jag skall ej vara rädd att visa det varken för Gudi
eller mannom — till och med för fruntimmer». Att han tänkte fortfara
med att skriva vers, kunde nog i mångas ögon te sig såsom en
profanation av ämbetet, men — skrev han till Beskow — »man måste
tjäna Gud på det sätt man kan, och poesien är också en gudstjänst.
Det gives stift, som ligga något högre än dem man bortgiver i
Stockholm. Man förnedrar ej, tänker jag, religionen, därigenom att man
sätter henne i bredd med poesien. De äro bägge av så gammal adel,
att de med rätta anses lika stiftsmässiga. Med ett ord: jag finner icke,
att jag varken bör eller kan eller vill ändra något väsentligt av mitt
förra tänke- och levnadssätt — fariséerna och översteprästerna må i
övrigt himla sig, huru de behaga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
