Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING
Efterromantiken.
Den nya litteraturriktning, som efterträdde romantiken, har
i detta arbete kallats »efterromantiken». Med en viss rätt
kunde man ock kalla den liberalismens genombrott,
möjligen även den gryende realismen. Den första rubriken har
emellertid synts lämpligare, ty de båda tiderna 1810—1830
och 1830—1870 stå knappast i någon bestämd motsats till varandra.
Romantik har i själva verket alltid funnits, och vi hava redan sett,
huru »förromantiken» under 1700-talet bröt sig mot den rena
upplysningslitteraturen. Ännu kraftigare levde guldålderns romantik kvar
under de årtionden, som betecknats såsom en reaktion mot särskilt
»fosforismen». Man får därför en falsk föreställning om denna tids
litterära karaktär, om man ensidigt fäster sig vid denna reaktion, en
falsk föreställning även om den tidsålder, som kallats romantikens.
Fosforismens fall.
Man har talat om »fosforismens fall» och sökt bestämma
tidpunkten härför. Frågan är väl snarare, om fosforismen någonsin kan
sägas hava segrat. Hos allmänheten hade den knappt trängt igenom,
och icke ens alla, som räknades till den nya skolan, hade kunnat
tillägna sig de filosofiska idéer, som hövdingarna förkunnade. Även bör
man observera, att Stockholms-romantikerna med Livijn i spetsen
redan omkring 1820 ställde sig i en viss opposition mot fosforisterna
i Uppsala. Det förefaller, som om skolan haft sin största popularitet
under de första åren, då de unga bildstormarna ännu ej frambringat
några mästerverk utan inskränkte sig till att polemisera mot den
gamla skolan, och denna popularitet berodde nog huvudsakligen därpå,
att allmänheten var utledsen på den snusförnuftiga eftergustavianska
poesien och längtade efter något nytt. Wallmark, den gamla skolans
oförfärade riddare, var aldrig vidare uppskattad i någotdera lägret.
De stora författarne, Leopold och fru Lenngren, beundrade man
däremot fortfarande, och det var egentligen de yngre akademiska
prisvinnarna, som kommo att lida av den polyfemistiska persiflagen.
Redan 1817 framträdde emellertid Tegnér med sin skarpa kritik av både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0019.html
