Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattningen, ty — enligt vad Nyblom upplyst — voro de mycket fåtaligt besökta.
Efter hans död utgåvos de likväl av hans vän C. F. Bergstedt, som därmed knappt
gjorde den avlidne någon tjänst. Att fyra föreläsningar i veckan, som en
professor då var skyldig att prestera, icke kunde bliva några mästerverk och ej gärna
kunde vila på någon grundligare forskning, är uppenbart för var och en, som
varit dömd till ett dylikt tvångsarbete. Såsom föreläsningar voro Grunddragen af
svenska vitterhetens historia icke blott passabla, utan förmodligen bland de bättre,
som då höllos vid Uppsala universitet. Men däremot äro dessa Grunddrag en
mycket dålig litteraturhistoria, ehuru felet att denna utgivits i bokform
(1866—1868) är Bergstedts, icke Malmströms. Behandlingen av nyromantiken är
ytterligt orättfärdig och ofullständig, även behäftad med faktiska misstag, och jämför
man Malmströms sätt att teckna motståndare med Atterboms, utfaller jämförelsen
icke till den yngres fördel. Hans domslut fick dock länge gälla såsom
vetenskapens sista ord, så mycket mer som denna dom redan bekräftats från två andra
håll, 1860—1861 hade Anders Fryxell utgivit Bidrag till Sverges litteraturhistoria,
vari han efter en kort inledning behandlade tiden från 1810 till »ultraismens fall»
(omkring 1840). I orättvisa och historisk ovederhäftighet går detta arbete vida
om Malmströms Grunddrag. Synpunkten är här övervägande den politiska, och
Fryxells hat — ty det torde vara ordet — mot den nya skolan dikteras
huvudsakligen av dess reaktionära politiska åsikter. Men även i poetiskt avseende var
den nya skolan enligt hans mening otidsenlig och överflödig, ty redan före dess
framträdande fanns här i Sverige liksom i utlandet en »äktromantik», av vilken
fosforismen endast blev en vrångbild. Äran av att hava upptäckt denna
äktromantik tillkommer emellertid ej Fryxell utan, som han själv erkänner,
akademikern Beskow. Denne, som poetiskt var en eklektiker, hade en tid stått Atterbom
ganska nära; båda voro ju fiender till »rabulismen». Men såsom Svenska
akademiens sekreterare hade Beskow dock alltid hyst en viss sympati för de av
akademien prisbelönade eftergustavianerna samt ännu mer för den man, som under
en lång följd av år hade varit akademiens spiritus rector: Leopold. Till
akademiens högtidsdag 1861 hade han skrivit en minnesteckning över Leopold, som
inflöt i akademiens året därpå tryckta Handlingar. Den åtföljdes av åtskilliga
bilagor, bland andra en Om striden mellan den gamla och nya skolan i svenska
vitterheten. Även för Beskow var striden mellan de bägge skolorna överflödig:
»Allt syntes ju på god väg till något bättre, när stormlöpningen emot den gamla
skolan begynte. Franzén, Wallin, Tegnér, Geijer, Ling m. fl. hade redan anslagit
tonerna till den romantiska och fosterländska diktkonst, som efterträdde den äldre
klassiska, ävensom till den förbättrade kyrkosången, för att ej nämna en strängare
efterbildning av de gamle, vari Adlerbeth lämnat mönster.» Förlöpningarna
gjordes huvudsakligen av polyfemisterna. Beskow inskränker sig dock till att blott
behandla tidskedet 1810—1820, och något angrepp på Atterbom gjorde han icke,
knappast heller på själva nyromantiken. På 1860-talet var likväl, såsom man
trodde, även den historiska domen över fosforismen avkunnad.
1880 publicerades emellertid ett annat arbete, i vilket ett helt nytt uppslag
gjordes. Det var Nya skolan bedömd i litteraturhistorien. Författaren, Börje
Norling, var en helt ung student. Men hans arbete röjde en för en nybörjare
nästan häpnadsväckande beläsenhet i den hithörande litteraturen, stor
skarpsinnighet och god stil. Hans sympatier lågo alldeles avgjort på den nya skolans
sida, och så vitt jag vågar döma lyckades han även bevisa, vad han ville:
partiskheten och ovederhäftigheten i Malmströms och Fryxells angrepp. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
