Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hwasser och Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta klart från början. Den senare berättar själv, att han fått sin
teori nästan som Swedenborg fått sin, genom ett slags intuition:
under en sömnlös natt och efter en stark dosis opium. Hwasser var
romantiker och naturfilosof. Hos Berzelius fanns däremot intet
inslag av romantik, och för naturfilosofernas konstruktioner hyste han
den djupaste ringaktning. I en uppsats, som han skrev för Lyceum,
yttrade han: »Den, som mycket forskat i dessa vetenskaper (fysik
och kemi), som spekulerat djupt och konsekvent, men som alltid
genom försök prövat riktigheten av sin spekulation, har också erfarit,
huru ofta den skönaste teoretiska byggnad blivit motsagd och
överändakastad av erfarenheten, och han inser klart, huru omöjligt det
är för även det ljusaste människoförstånd att a priori konstruera
naturläran samt att av flera möjligheter bestämma, vilkendera är den
rätta».[1]
Romantikens motsatta uppfattning kommer fram i Swensk
Literatur-Tidning för 1813, där man infört en översättning ur A. W. Schlegels
Vorlesungen. De moderna naturvetenskapsmännen — heter det här
— klandra antikens filosofer, därför att de med ofullständiga
kunskaper sökte förklara universum. Men dessa hade rätt därutinnan, »att
man endast genom inre åskådning kan bemäktiga sig naturens idé».
Massan av yttre rön är på visst sätt likgiltig. »Våra naturforskare
hava merendels så fördjupat sig i naturprodukternas anatomi, att de
under denna sysselsättning helt och hållet förlorat själva naturen.
Deras speciella vetenskaper äro antingen register och beskrivningar
av naturobjekter eller försök att genom slutföljder från verkningar
till orsaker uppställa förklaringar av naturens fenomener såsom ägande
grund i vissa lagar.» Den experimenterande naturforskaren frågar
naturen. Men om nu frågaren själv icke vet, vad han frågar? Utan
ledande idéer kunna observationer föga uträtta. Det finnes därför
»ingenting mera hypotetiskt och vacklande än dessa vetenskaper, som
berömma sig att bestå av säkra rön och noggranna beräkningar».
Det var dessa åsikter, som stodo mot varandra, då den »stora kommittéen»
1825 tillsattes, i vilken även Berzelius fick en plats. För att förstå hans ställning
till undervisningsfrågan i medicin bör man taga hänsyn till samtida förhållanden
vid universiteten och Karolinska institutet. Fakulteten i Lund stod vid denna tid
högre än den i Uppsala; den hade fyra professurer (i anatomi och fysiologi, i
patologi och terapi, i materia medica och farmaci samt i kirurgi och obstetrik),
innehavarne voro dugliga läkare, särskilt anatomen Florman, 1814 hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
