Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den religiösa evolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan man tala om även en teologiens renässans. I själva verket hade
någon vetenskaplig teologi knappt funnits före 1800-talet. Under
ortodoxismen var man rädd för att stöta på några blindskär, att icke
vara fullt renlärig, och i följd härav föredrog man att tiga. Under
neologiens tid teg man också, därför att man egentligen ej var
intresserad för de religiösa frågorna. Med den nya tiden vaknade,
såsom vi sett, ett starkt religiöst intresse. Men uppslagen till ett mera
vetenskapligt teologiskt studium kom icke, såsom man kunnat vänta,
från det nyromantiska Uppsala, utan från Lund, där nyromantiken
aldrig lyckats slå rot. Den, som skapade detta studium, Martin Eric
Ahlman, var en i många avseenden betydande man. Teologie
professor blev han först 1816, vid fyrtiotre års ålder, men hade redan
förut såsom docent och adjunkt utövat ett stort inflytande på den
yngre generationen. Såsom vetenskapsman var han en lärjunge till
Kant och till sin teologiska ståndpunkt från början snarast vad man
kallade »rationalist». Upplysningens fordran på tolerans höll han
fortfarande på. Skall — skriver han — en allmän fred kunna slutas
mellan oliktänkande teologer, fordras därtill bl. a., »att ingen viss
teori om den heliga skrifts gudomliga ursprung är absolut nödvändig
för att vörda de sanningar, den innehåller». Av bekännelseskrifter
och såsom bekännelseskrifter stämplade läroböcker var han ingen
vän. Varför — frågar han — »skulle icke läronormen kunna ändras
efter tid och omständigheter likså väl som normen för den yttre
gudstjänsten? Månne icke varje kyrkohandbok bär en stämpel av
författarnas troslära och således även av den tid, då den
författades?... Kan det då vara rätt eller nyttigt att såsom oföränderlig
läronorm för alla tider antaga en skrift, som bär stämpeln av en viss
tid?» Tack vare denna toleranta uppfattning, sin sällsporda
rättrådighet och sitt levande vetenskapliga intresse blev han även en
utmärkt lärare, och genom sin energi lyckades han att fästa samtidens
båda mest lovande yngre teologer vid Lunds universitet — Henrik
Reuterdahl och Johan Henrik Thomander, som båda voro hans
lärjungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
