Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Familjen Falkensvärd.
Med Holmen i sjön Dall slutade Palmblads romanskriveri för en
längre tid. Han hade analyserat sig själv, och med sitt skarpa huvud
fann han — särskilt vid en jämförelse med vännen Atterbom — att
han ej var skapad till poet i högre mening. I Familjen Falkensvärd
ha två av personerna, Carl och August, en dialog. Det är — säger
den förre — »en brist i min natur, som för evigt utesluter mig från
poesiens trollvärld. Och kan du gissa vilken?» »På geni?» — »Jag
skulle icke förmoda det». »På fantasi?» »Tvärtom. Nej, August,
olyckan består däruti, att jag lider av för mycket förstånd. Just detta
plus är en verklig defekt.» Palmblad hade både geni och fantasi,
men i jämförelse med Atterbom ägde han därjämte ett ovanligt gott
förstånd, och han hade kanske icke så orätt däri, att för en
fosforistisk poet var detta snarare en brist. Alldeles obrukbart för poesi
torde förståndet dock icke vara, särskilt om det, såsom hos
Palmblad, är förenat med begåvning och fantasi, och efter åtskilliga år
gjorde även han den upptäckten. Den skedde av en tillfällighet.
För en poetisk kalender, som 1840 utgavs i Uppsala, anmodades
Palmblad skriva en novell. Den blev för lång och måste därför utges
särskilt. Men nu hade han fått blod på tand, och så tänkte han att
omarbeta Åreskutan och de andra berättelserna i Poetisk kalender.
Då han emellertid fann, »att de varken förtjänte eller kunde ombildas»,
författade han i stället en ny roman, Familjen Falkensvärd, »varuti
blott en eller annan händelse eller situation, ehuru med betydliga
förändringar, blivit upptagen; åtskilliga av de äldre personernas namn
hava blivit bibehållna, men med så förändrade karaktärer och
försatta i så olika ställningar, att de kunna anses för alldeles olika
gestalter». I den formen kom Familjen Falkensvärd ut i två delar
(1844 och 1845).
Bedömer man Familjen Falkensvärd enligt vår tids krav på en roman,
falla bristerna mycket lätt i ögonen. Personerna äro knappt det
verkliga livets, och händelserna äro fortfarande ganska fantastiska. Men
frånser man Almquist och jämför den med de andra samtida svenska
romanerna, känner man sig nästan frestad att kalla den ett mästerverk. För
det första skriver Palmblad en mycket bättre svenska än Fredrika
Bremer, fru Carlén och de andra författarna och författarinnorna. Dialogen
är ledig och, särskilt mot slutet, på sina ställen rent av kvick. Han
berättar bra och faller inte in i avhandlingsstilen, för vilket tyskarna
och deras svenska efterföljare haft så lätt. Handlingen är spännande,
utan alla longörer. Åtskilliga av situationerna äro väl ganska
onaturliga, men de berättas så lustigt, att man först efteråt kommer att
tänka på orimligheten. Likheten med Vådelden och dess följddelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0182.html
