Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gård, förbannar denne avfällingen och adopterar i stället vännen Larssons hurtige
son, som lovar att förbliva bonde. Det är motsättningen mellan dessa tvenne
ätter, Larssons och Bertelskölds, som de efterföljande delarna skildra.
Med detta sociala motiv har Topelius — knappast till fördel för romanen —
kombinerat ett annat av mystisk innebörd. Av en finsk trollkarl har den unge
Gösta Bertilas mor fått en kopparring, som en gång suttit på en Mariabild, och
denna ring hade hon skänkt åt konungen. Den, som bär denna ring — berättar
hon — »är säker för eld, vatten, stål och all slags farlighet med villkor allenast,
att han ej svär mened, ty detta förlamar ringens kraft. Med denna ring följer
lycka i fred och seger i krig, kärlek, ära och rikedom. När den bäres i tre
ätteleder efter varandra, son efter far, då skola av den släkten uppstå lysande
fältherrar och statsmän.» Gustav Adolf hade burit den ända till kort före slaget vid
Lützen, då han förlorat den. Efter åtskilliga äventyr hade den kommit i
Bertelskölds ägo, och det är denna ring, som utgör ledmotivet i romanens följande
delar, ty med ringen följde ock stora faror: »Mened och släktfiendskap skola
ständigt fresta ringens innehavare och söka att förlama dess kraft.»
Den nästa delen spelar under Karl Gustavs krig. Bertelsköld har
stigit till general och är den förste, som rider över det tillfrusna Bält.
Men kort förut har han svurit en mened, och isen brister under
honom. Återstoden av denna del behandlar reduktionen under Karl XI,
den tredje delen Karl XII:s krig, den fjärde frihetstidens politiska
intrigspel och den femte Gustav III:s revolution. Ständigt stå två
bröder med olika lynnen mot varandra, ständigt korsas deras och
Larssönernas vägar, och ständigt spelar den magiska ringen in och
framkallar peripetien. Det kan icke nekas, att — såsom Hans
Forssell riktigt anmärkte — läsaren »tröttas av dessa ideligen
återkommande och tämligen likartade brödrakontraster». Och motivet med
ringen är ännu mera misslyckat. Det kunde gå för sig, »så länge vi
dvaldes i 1600-talets halvdunkel och i en tid, som ännu helt naivt
trodde på dylika ting», men det är orimligt, »sedan det användes för
att förklara Karl XII:s krigslycka och Gustav III:s revolution».
Motivet röjer Topelius’ svaghet som historiker. Antagligen hade han
lockats till det av Walter Scott, vars inflytande på åtminstone första
delen av Fältskärns berättelser är märkbart. Själv bekänner Topelius:
»Jag började med Walter Scott, och jag fortsatte med Ingemann.»
Walter Scott har ofta i sina romaner en »ram» — så t. ex. i Old
Mortality — en person, som berättar den följande historien. En dylik
ramfigur har också Topelius, fältskären Bäck, i vars mun han lägger
berättelsen, och i Walter Scotts stil är det, att Bäck har en åhörare, skolmästaren
magister Svenonius, som gör sina anmärkningar, t. ex. mot latinet i
ringens inskrift: rex regi rebellis; det hade varit riktigare och mera
klassiskt, om där stått: rex in regem rebellis. Detta är en reminiscens
av Walter Scotts humor. Hela huvudmotivet i första delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
