Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens kraft att bekräfta sig själv och ur vart Nej låta uppgå ett krafti-
gare Ja. Även jag har tvivlat och frågat med ögat på skriften och
handen på hjärtat: vad är sanning? Och jag ville fråga var tän-
kande människa: har du ej tvivlat, har du ej frågat så? Har du ej
— ofta oemotståndligen dragen till bibeln för att där söka Guds
ord — även ofta känt dig bortstött och med upprört sinne utropat:
Nej! Detta kan icke vara Guds ord!» Med denna utgångspunkt
var uppgiften att motbevisa Strauss naturligtvis ytterst vansklig, och
hon kunde knappt annat än framlägga sin subjektiva övertygelse. Så-
som en dylik subjektiv bekännelse uppfattade även Geijer hennes
skrift. Dina Morgonväckter — skrev han till henne — »äro utgju-
telser av ett varmt och ärligt hjärta. Det sista torde du ej anse för
något synnerligt intyg, liksom ärligheten i orlovssedlar plägar vara
det minsta goda, man om någon kan säga. Och likväl är det åter
det högsta — det, varförutan allt annat förlorar sitt värde.» Han
kunde hava tillagt skriften också ett annat värde: den humana, fria
uppfattningen, som icke fördömde en motsatt mening, utan i stället
sökte att finna dess sanningskärna. Ty det är kanske framför allt
häri, som vi hava Fredrika Bremer. Denna trosbekännelse var emel-
lertid varken högerns eller vänsterns, och från bägge hållen blev den
lilla broschyren kritiserad — välvilligast av de verkliga teologerna,
av Anjou, Reuterdahl och Fahlcrantz.
Syskonlif. De religiösa och sociala frågorna togo nu allt starkare hennes in-
tresse, och i den roman, Syskonlif, på vilken hon 1845 började ar-
beta, kunna de sägas bilda själva kärnpunkten. Den kom ut 1848
såsom det åttonde bandet av Nya teckningar utur hvardagslifvet ’och
förefaller till en början vara en roman av samma slag som Hemmet.
De olika syskonen Dalberg karakteriseras och deras hemliv skildras.
Men redan här röjer sig en olikhet mot den äldre romanen. Sysko-
nens föräldrar äro döda, och huset skötes av den äldsta systern Hed-
vig, i vilken vi möta Fredrika Bremers idealkvinna, god, intelligent,
fördragsam och självuppoffrande. Det Dalbergska hemmets krydda
är likväl den gamle morbrodern, general Herkules, som vid sidan av
ma chère mère är Fredrika Bremers främsta karaktärsskapelse. Psyko-
logien går kanske icke så mycket på djupet, men den behöver i detta
fall knappt göra det, ty generalen är en genomhederlig, ärlig och
godhjärtad gammal krigsbuss, vars själsliv ej är vidare komplicerat.
Tänka är icke hans starka sida, men med sina enkla idéer reder han
1 Mellan Hemmet och Syskonlif hade hon såsom del V—VII utgivit Strid och frid
(1840), En dagbok (1843) och I Dalarna (1845). De äro dock mindre betydande i hen-
nes produktion.
I88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
