Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgängliga? — Ack, jo! Bara de vore litet mer förnuftiga!» Med
all hjärtegodhet hade Fredrika Bremer sin lilla malice. Och för bris-
terna i det amerikanska samhället hade hon en skarp blick. Ett
bland de ämnen, till vilka hon oftast återkommer, är slavfrågan. Hon
söker sätta sig in i den, vill finna, vad
som möjligen kan tala för slaveriet, för-
faller icke till någon ytlig sentimentali-
tet, erkänner, att förhållandet mellan
tjänare och husbönder på flera ställen
var gott och patriarkaliskt, men slutar
med att uttala en dom, som är rent
förkrossande. Hon hade bevistat en
slavauktion i New Orleans, och den
objektiva skildring, hon ger av denna,
verkar mer än alla patetiska deklama-
tioner. Berättelserna om slavarnas liv
i sydstaterna »blandade sig såsom en
förgiftad vind i sommarfläktarna, som
smekte mig. . . . Förbi var min njutning
av Söderns luft och skönhet. Jag kände
mig hata det släkte, som kunde utöva
sådana grymheter och sådan orätt, jag
hatade dem, som kunde överskyla dessa
för handelsintressets skull.» Men —
tillägger hon i ett annat brev — »då
vi ivra för slaveriets avskaffande och
Mulattska. Färglagd teckning av Fred-
rika Bremer från hennes resa i
Amerika.
I ett album tillhörigt friherrinnan Agathe
v. Koch, Djursholm.
Amerikas ära, låt oss icke glömma, huru det ännu står till i Europa,
och även i vårt land, för de ringare av vårt arbetsfolk. Är icke deras
arbetsliv ofta nog ett hårt slaveri, isynnerhet för kvinnorna? Är icke de
kvinnliga hjonens dagslön på landet så usel, att de, även då de arbeta
var dag året igenom, knappt kunna föda och kläda sig och ett par barn?»
Att slavfrågan förr eller senare skulle leda till ett krig mellan nord- och
sydstaterna, hade hon klart för sig, likaså att Amerika och Spanien skulle
komma i strid med varandra om Cuba, och av de amerikanska politi-
kerna i Washington kände hon sig ej imponerad: »Jag finner här samma
bitterhet och orättvisa emellan politiska partier som i Europas stater,
samma misstro till varandras redliga motiver, hos statsmännen samma
passioner, stora och små, och i debatten samma vilja att ha rätt, att
få rätt, kosta vad det vill, samma missförstånd.» Okritisk var Fredrika
Bremer således icke, hon brännmärkte den råa fångbehandlingen, hon
vågade sig in i New Yorks värsta brottslingskvarter, såg och skildrade
IQS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
