Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förut hade hon skrivit till Malla Silfverstolpe: »Mitt dagliga bröd för närvarande
är barnvård med därtill hörande besök och omsorger. Åtskilligt därvid är be-
kymmersamt, men den vida större delen är nöje, intresse och uppfriskande verk-
samhet. Men det är förskräckligt tidupptagande.»
Emellertid hade hon redan efter avslutandet av Hemmen i den nya verlden
(hösten 1853) börjat tänka på en ny roman: »Sedan jag nu lämnat ifrån mig min
redogörelse, vill jag åter in på diktens fält; flera ämnen vinka, men intet vill rätt
draga sinnet, intet rätt bemäktiga sig min ande. Därföre känner den sig nu
litet rådvill och slapp.» Så kommo de nyss omtalade hindren. Under tiden
tyckas dock planerna hava antagit en mera fast gestalt, ty i februari 1854 skrev
hon till S. A. Hedlund några ord, som tyda på tendensen i den tillämnade ro-
manen: »Vad våra ogifta kvinnor i Sverige, både yngre och äldre, ännu i allmän-
het storligen behöva är — frihet och ett starkt medvetande om dess värde
samt om deras egen förmåga att bruka den ... I allt vad jag skrivit, har jag
något arbetat därför; men jag hoppas, att innan jag dör, skall mitt arbete giva
ett mera helt resultat. Jag skall härefter mera koncentrera mina krafter därpå,
mera uteslutande leva därför.» I början av mars 1855 slutade hennes mor
sitt liv, och några dagar senare skrev Fredrika Bremer till Böklin: »Arbetet
med dessa föreningar har mycket upptagit min tid och min, uppmärksamhet
denna vinter och — så skriver jag nu åter en liten bok, förstgrödan av den
nya världens anda, förmäld med svenska förhållanden i min själ. En kvinna
är medelpunkten och kvinnans rätta utveckling tanken, kring vilken den rörer sig.
Den heter: Hertha eller en själs historia.» På hösten 1856 förelåg den färdig i
bokhandeln och hade kort förut utkommit på tyska och engelska.
Romanen var en tendensroman, och dylika fördömdes av den tidens
estetiska kritik. Vår tid torde hava en annan uppfattning, och 1850-
talets estetik har i varje fall ej något stöd av litteraturhistorien. Anda
från antiken fram till våra dagar finnas tendensdramer och tendens-
romaner, som höra till litteraturens yppersta verk, och ett diktpro-
gram, som avser en rent praktisk reform, är ingalunda förkastligt.
Allt beror blott på, huru detta program omsättes i dikt. Romanen
vill skildra en kvinnas kamp mot samhällets lagar och fördomar, och
detta är ju ett ypperligt ämne. Men Hertha blir knappast någon
tragisk gestalt. För det första kan man anmärka, att de båda makter,
som stå emot varandra, icke äro jämbördiga. I hjältinnan har Fredrika
Bremer velat teckna en sällsport ädel och fläckfri personlighet. Men
mot henne står fadern såsom samhällets representant, en hård, smutsigt
girig gubbe, som förtrycker sin familj och som vägrar att giva sitt
samtycke till den äldre systerns giftermål, därför att han ej vill be-
tala ut hennes mödernearv; av samma skäl vill han ej medgiva Hertha
att bliva myndig. Principfrågan drages därigenom ned till ett undan-
tagsfall. Angreppet begränsas till de kärlekslösa hemmen: »Slavarna
i Amerikas slavstater ha dock sina religiösa fester, då de få ge luft
åt sina själar i tal och sång och dricka nytt liv i det ljus, som flödar
Hertha.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
