Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och där beväxt med granskog.» Efter tre timmar voro de framme
— den, som gjorde denna fjällpromenad var en liten späd och bräck-
lig dam på femtiofem år, vilken förut endast tillbringat sin tid vid
skrivbordet, men som det oaktat ej förlorat sin fysiska energi. Där-
efter ger hon en rent briljant skildring av det religiösa mötet, efter
vilket hon fortsatte med en ung herde såsom vägvisare. På kvällen
kom hon till ett litet hotell, fick »en god kopp te och den kostliga
gräddcréme, som av alla världens läckerheter väl är den största och
den hälsosammaste på en gång. Jag hade ämnat att följande dagen
fortsätta min vandring till Ormonts. Men utsikten av Dent du midi,
som i morgongryningen lyste i hela sin tandade prakt mot en all-
deles molnfri himmel, och den egendomliga skönheten av la Comballaz
dal kvarhöll mig där dagen över. Där vandrade jag tidigt och där
vandrade jag sent, besökte hyddorna, vilade på bergssluttningarnas
av tymjan och mynta doftande tuvor, betraktade de stora utsikterna,
drack luften, livets friskhet och skönhet och tänkte såsom så mången
en gång:
O wunderschön ist Gottes Erde
Und schön auf ihr ein Mensch zu sein.»
Hon gav sig ingen brådska, utan studerade Schweiz, särskilt de religiösa för-
hållandena därstädes, grundligt och stannade där — en kort resa till Belgien
och Frankrike frånsett — ända till hösten 1857. Den fria protestantism, hon
sökt, hade hon dock ej funnit. Den schweiziska frikyrkan hade många goda si-
dor, men det hade blivit henne klart, »att den själv icke har en djupare uppfatt-
ning av protestantismens grundprincip och framtid, ja, att den håller sig ifrån alla
högre vetenskapliga frågor och utesluter ur kyrkan mycket och många, som en
verkligen allmänlig kyrka icke borde utesluta ... Min fria kyrka, min framtidskyrka
är den icke; därtill är den för exklusiv och för stillastående, för mycket bunden
vid bokstaven ännu. Min kyrka, den jag tror uppå, den jag söker, ja, den, i
vilken jag redan i djupet av min själ lever och tillbeder, är en, uti vilken skiljaktig-
heter i vissa dogmer och former icke åtskilja dem, som äro förenade i samma
högsta kärlek.» Över huvud taget syntes henne förhållandena i Schweiz för små.
Mitt liv i Schweiz — skrev hon mot slutet av sin vistelse där — »var gott, lugnt,
trevligt, men — icke inspirerande. Där var goda predikningar och goda verk
och gott sällskap tillfyllest. Men jag saknade stora åsikter, bredd, horisont.
Kyrkan talade blott om den enskilta själens frälsning. . . Högre liv och intresse
kommo till mig från annat håll, kommo från landet på andra sidan om Alperna.»
I Italien. I Lausanne hade hon träffat en landsflyktig italienare, Arduini, en bland de
många, som svärmade för Italiens enhet under en fri statsförfattning samt därför
måst fly till utlandet. Han väckte hennes intresse för det unga Italien. Likaså
kände hon ett behov att studera katolicismen i dess egentliga härd; även om den
valdensiska kyrkan i Piemont ville hon taga kännedom. Alla dessa skäl i för-
ening förmådde henne att på hösten bryta upp till Italien. Hon stannade först
hos valdensarna, vilkas historia och religiösa tro hon noggrant studerade, for där-
efter till Turin, där hon fick ett — dock föga upplysande —■ samtal med Cavour,
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
