Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasteriet till dess spets, i naturskildringarna är han realist, genom
sin förmåga att återgiva själva klangfärgen av den gustavianska tiden
har han skrivit en i viss mening historisk roman; såsom helhet står
Drottningens juvelsmycke sensationsromanen närmast.
Över huvud voro dessa år — 1832—1835 — en bland de alst-
ringsrikaste perioderna i Almquists liv. Han hade efter en lång tve-
kan beslutat sig för att framträda inför allmänheten, men de gamla
arbeten, han först tänkt publicera i Törnrosens bok, lät han ligga,
under det att han i stället skrev nya, av vilka de flesta kommo att
inflyta i de under dessa år utgivna delarna av Törnrosens bok. Några
— Ramido Marinesco, Signora Luna, Arthurs jagt och Schems-el-Nihar
— spela ännu inom den nyromantiska fantasivärlden. I de andra —
Godolphin, Baron Julius K*, Colombine, Isidoros af Tadmor och
Marjam — framläggas mer eller mindre öppet Almquists revolutio-
nära sociala idéer. Vi börja med den förra gruppen.
I brevet till Atterbom den 2 mars 1834 säges Ramido Marinesco
ännu vara under arbete, men i slutet av året kom dramat ut såsom
det femte häftet av Törnrosens bok och väckte då ett uppseende
och ett bifall, som vi i våra dagar hava svårt att förklara. Till en
del berodde förtjusningen möjligen på dramats »spanska» ton, ty
denna var då något nytt; Victor Hugos Hernani, varigenom Spanien
kommit på modet, hade kort förut, 1833, uppförts i Stockholm, och
genom A. W. Schlegels översättningar kände Almquist till Calderon.
Almquist har också sökt att göra sitt drama så spanskt som möj-
ligt; han fullkomligt frossar i spanska, för svenska öron exotiskt
klingande person-, ort- och växtnamn, men versen, som efterhärmar
Calderons och de spanska romansernas, är mycket knagglig, snarast
barock och förkonstlad, där den vill vara poetisk, och något drama
är stycket knappast; i sin recension kallade Atterbom det ganska rik-
tigt »en dramatiskt behandlad novell». Dess hjälte är ur en syn-
punkt den genom Mozarts opera bekante förföraren Don Juan, här
framställd i en ny situation — såsom en Donjuán penitente: »i denna
dager har jag aldrig förr sett Don Juans gestalt»1, •— men ur en annan
är hans son Don Ramido Marinesco huvudpersonen. Av sin moder,
Donna Bianca, skickas han från Majorca, där de bo, till Spanien att
lära ridderliga seder. Där förälskar han sig först i Donna Estella,
som besvarar hans kärlek. Men så får han höra, att hon är Don
1 Genom ett egendomligt sammanträffande trycktes i Revue des deux mondes för den
15 augusti 1834 Mérimées novell Les âmes du Purgatoire, som behandlar en ångrande Don
Juan. Almquist kan naturligtvis ej hava känt till denna novel), som för övrigt alls ej
har någon likhet med hans drama.
Ramido
Marinesco.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
