Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religions-
processens
början.
att föreståndaren för den skola, i vilken deras barn uppfostrades,
publicerat en dylik osedlig skrift, och den ii januari 1840 antecknade
Hartmansdorfif •—■ direktionens ledande kraft — i sin almanacka:
»Samtal med rektor om skriften Går an. Han grät.» Indignationen
hade emellertid till följd, att Almquist tvingades att begära ett års
tjänstledighet, som först förlängdes med sex månader och slutligen
(den i oktober 1841) åtföljdes av ett »på egen begäran» beviljat
avsked. Därmed var Almquist utan annan plats än den, han hade i
Aftonbladet.
Men ej nog med dessa motgångar. Den 10 juni 1840 mottog han från det av
Fahlcrantz inspirerade domkapitlet i Uppsala en varning för sitt författarskap:
»Bland hr rektorns ifrågavarande skrifter äro isynnerhet tvenne, vilka genom den
syftning, de synas äga, väckt en allmännare harm. Deras titlar äro Det går an
och Marjam. I den förra har under diktens form en åsikt av äktenskapet blivit
uttalad, som är i strid, ej blott med uppenbarelsens lära, utan med tänkbarheten
av ett samhälles bestånd och med en ovillkorlig sedlighetskänsla, som blott av låga
passioner kan överröstas. I den andra framställes en vansinnigt jollrande person,
i vilken ■— ehuru den historiskt åsyftades namn ej tydligt utsäges — likväl ej
blott enskilda i galenskapen inflickade skriftställen, men ock andra hänsyftningar
synas vilja tvinga läsaren att se en av de högste förkunnare av den heliga lära,
vilken hr rektorn med oss och inför oss bekänt sig troende omfatta och med de
högtidligaste löften förpliktat sig att ’enligt Guds ord predika till visdom, till rätt-
färdighet, till helgelse och förlossning’, men vilken lära, försoningens lära, i denna
dikt synes vanställd till ett föremål för löjet och otron.» Lagligheten av denna
varning torde kunna ifrågasättas. De förgripliga åsikterna hade framlagts i en
tryckt skrift — dessutom utan åsatt författarnamn — och borde väl därför, så
vida de ansetts brottsliga, hava åtalats på sätt, som tryckfrihetslagen angav.
Domkapitlet förklarade väl sig »för närvarande» inskränka sin åtgärd till en all-
varlig uppmaning, »att hr rektorn med självprövning och bön söker bekämpa de
frestelser, som förspegla en ära, vilken blott den djupt fallne kan anse värd att
vinna», men önskade dock, att han redligt framträdde med en tillfredsställande
förklaring. Huruvida domkapitlet ägde rätt att avfordra rektor Almquist en dylik
förklaring rörande åsikter, som uttalats av den anonyme utgivaren av Törnrosens
bok, synes tvivelaktigt. Fahlcrantz påstår, att man ej velat inkalla Almquist in-
för domkapitlet, emedan saken då »ej kunnat undgå att bliva allmännare bekant,
men brevet hade, i likhet med andra varningsskrivelser, kunnat förbliva okänt
för publiken». Om så varit avsikten, drog Almquist försorg om, att den icke
vanns, ty han offentliggjorde både domkapitlets skrivelse och sitt svar i Afton-
bladet. Detta senare hade både näbbar och klor, och Almquist uppträdde alls
icke såsom den ångrande syndare, som konsistoriet hoppats finna. Konsistorii
skrivelse — för att här i sammandrag återge hans yttrande kan icke lagenligt
hava ägt rum utan såsom verkställighet av någon dom. Av denna dom — därest
den finnes —■ har jag icke ännu erhållit del, och jag vågar därför utbedja mig,
att denna dom må meddelas mig, evad den är av konsistoriet utfärdad eller, så-
som jag förmodar, åtminstone av konsistorium känd, på det jag må kunna be-
gagna mig av laga rättegångsfördelar. Konsistoriet säger vidare, att jag erkänt
mig vara författare av vissa skrifter. Ett juridiskt erkännande kan ske endast i
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
