Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man. Den omfattade blott fyra sånger, och av dessa finnas endast
två kvar, vilka ännu äro outgivna, men kända genom det referat och
de utdrag, som Estländer gjort. Från den sedermera tryckta skiljer
den sig emellertid så högst betydligt, att de båda versionerna knappt
kunna kallas samma dikt. Det bärande partiet i den senare är ett
frieri, och detta ingår icke i den förra. I denna var skildringen av
älgjakten, av titeln att döma och enligt Runebergs egen uppgift till
Strömborg, själva huvudpartiet, som upptog de två, nu förstörda
sångerna, men denna jakt avfärdas i Elgskyttarne på knappt tio rader.
Likaså saknades i Elgjagten flera av de ypperligaste figurerna: tiggaren
Aron och inhysingen Pavo. Då Snellman hörde dikten, gjorde han
emellertid den anmärkningen, att där ej förekom något om kärlek
och att den i följd därav ej torde komma att intressera publiken.
Anmärkningen var ju ej vidare djupsinnig, men Runeberg tyckes hava
tagit den ad notam och började att totalt omarbeta sin dikt, uteslöt
de två sånger, som handlade om själva jakten, omarbetade de två
andra och skrev nya, så att dikten i den slutliga formen kom att
omfatta icke mindre än nio. Denna omarbetning började han, sedan
han 1830 utgivit sina Dikter, och på våren och sommaren 1831 in-
fördes spridda partier i Helsingfors Tidningar. I september 1832
förelåg Elgskyttarne färdigtryckt i bokhandeln.
Själva handlingen i de nio sångerna är ganska obetydlig. Den börjar hos
herrgårdstorparen Petrus och hans hustru Anna. Till dem kommer Annas broder,
»den raske Mathias», på besök, en burgen bonde från Kuro, vilken nyligen blivit
änkling. Anna föreslår honom att gifta om sig, och såsom en lämplig hustru ger
hon anvisning på Hedda, en av pigorna på herrgården. För att han skall få se
henne, beslutar han att jämte svågern deltaga i den älgjakt, som patronen på
herrgården, »kommissarien», anordnat och i vilken dennes torpare skola deltaga.
Det är innehållet i den första sången. I den andra bryta Petrus och Mathias
upp, och på vägen berättar den förre om det ypperliga gevär, han fått ärva av
sin farbror, en gammal soldat. I slutet av sången komma de fram till herrgården.
I den tredje skildras denna, särskilt de vandrande ryska krämare från Arkangel,
som kommit dit med sina varor — ett ypperligt parti, som ingått redan i Elg-
jagten. Skyttarna giva sig nu i väg, och medan de skida fram, berättar Mathias
för kommissarien om en lyckad, fast vådlig björnjakt, som han en gång varit med
om. Sedan i den fjärde sången själva älgjakten avfärdats på åtta verser, åter-
vänder författaren till ryssarna, som stannat kvar i stugan. En av dem, den unge
Tobias, har blivit förtjust i Hedda, men fått korgen och super sig sedan full. I
den femte sången vända skyttarna tillbaka. Mathias, som vid ankomsten sett den
vackra Hedda, har under vägen friat till hennes far, torparen Zacharias på Hjerp-
vik, och fått dennes ja samt ber sedan svågern Petrus att hos Hedda vara hans
böneman. Denne utför uppdraget, och hon förklarar glad, att »om min fader det
vill, vill jag följa Mathias». Därmed är således den egentliga handlingen slut.
I den sjätte sången vänder Runeberg tillbaka till Tjäderkulla, Petrus’ hem, där
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
