Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig av samma art som det spanska. Men av denna bonderörelse
förstod Klingspor icke alls att begagna sig; och det var först sedan
Adlercreutz (i april 1808) vid Siikajoki strax söder om Uleåborg sla-
git de förföljande ryssarna tillbaka och vid Revolaks vunnit en seger
över en mindre rysk avdelning, som Klingspor kunde förmås att hejda
reträtten och draga söderut. Arméen hade nu några framgångar,
segern vid Lappo m. m., och hade Klingspor haft energi nog att be-
gagna situationen, särskilt de allt starkare bonderörelserna, hade rys-
sarna antagligen råkat mycket illa ut. Men av lättja och okunnighet
försatt han tillfället. I augusti blev Otto von Fieandt efter en het
strid slagen vid Karstula, och därefter började ånyo återtåget mot
norr. Vid Jutas räddade visserligen Döbeln den svenska arméen från
att bli kringränd och tvingad till kapitulation, men vid Oravais (den
14 sept. 1808) utkämpade den uttröttade finska hären sin sista stora
strid, varefter den fortsatte reträtten till Uleåborg, där den samman-
träffade med den östra arméen under Sandels. Hären var nu full-
komligt i upplösningstillstånd, och fältsjukan rasade. När man kom-
mit till Torneå, blev läget än värre. Dödsprocenten — skriver Bernh.
Estländer — »steg fruktansvärt. I december insjuknade 3,173 och
dogo 484, i januari 2,022 och 749, i februari 734 och 550 .. . Un-
der tiden dansade de unga damerna i Uleåborg av hjärtans lust med
de eleganta ryska officerarne i hem, som icke blivit tagna till sjuk-
hus. Hos själva landshövdingen Ehrenstolpe, en dryg herre, gifte sig
två av hans döttrar med ryska löjtnanter, kort efter kriget.»
Att med detta krig som ämne skriva en patriotisk diktcykel, före-
faller, som sagt, såsom en omöjlig uppgift. Men Runeberg lyckades.
Med en kraft, som kanske aldrig överträffats, har han brännmärkt
förrädaren Cronstedt och nedhånat den lumpne Klingspor. Och han
har tagit vara på, vad som kunde tagas vara på i detta nesliga krig.
Inom det högre befälet funnos ju, såsom nyss nämndes, krigare, vil-
kas bragder väl förtjänade att av fosterlandet ihågkommas, Adler-
creutz, Sandels, Döbeln, Duneker, Malm, Fahlander m. fl.; vidare hade
traditionen bevarat minnet av en mängd präktiga typer från den in-
delta arméen, både befäl och menige; särskilt fäste sig Runeberg vid
de senare, enär han här återfann mest av den folkkaraktär, han redan
i Elgskyttarne börjat karakterisera. Om dem handla de flesta säg-
nerna. Egendomligt nog tog han däremot ej upp några motiv från
själva folkkriget, skrev ingen dikt om Olli Tiainen och dennes tappre
medbröder, ehuru man tycker, att detta borde hava legat för honom;
innan han började med Fänrik Ståls sägner, hade han ju skrivit en
dikt med en dylik hjälte, Molnets broder.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
