Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Student-
poesien
i Lund.
Se, Danmark ser på dig. Nå, giv ett svar,
Det enda, som kan väntas här från norden:
Att Sverige vapen emot våldet tar
Och vill med svärdsklang giva makt åt orden.
Säg till, men — säg med kulor och med krut,
Att Slesvig Danmarks är nu som förut!
Nybom hade alltid varit mycket martialisk, och en gång skall han
hava fällt yttrandet: »Jag skulle egentligen ha blivit löjtnant.» Då
Karl Johan vid ett besök i Uppsala uppvaktades av ett kompani stu-
denter, bland dem Nybom, blev denne framkallad till konungen för
att säga sitt namn. Han skyldrade och presenterade sig: Jean Ny-
bom, caporal de la vieille garde! I det danska kriget drog han
likväl, egendomligt nog, ej ut. I stället hyllade han dem, som verk-
ligen avreste till kriget och gav dem vid avskedet åtskilliga värde-
fulla råd såsom att svepa in sig i Skandinaviens fana o. s. v. Gärna
— yttrade han i en dylik dikt,
Gärna följde jag, men fjättrad, arm,
Har jag vuxit fast vid fosterjorden.
Sångens oro vaggar i min barm
Och med feberlågor fyller orden.
Sångens stormar i en mänskosjäl,
Kände, lycklige, ej du — Farväl!
Nybom stannade således kvar i Uppsala med »sångens stormar i
sin själ». Efter 1848 hade han emellertid just ingenting att sjunga om,
såsom festpoet strängade han väl då och då sin lyra, men tiden hade
gått om honom, och under de sista fyrtio åren av sitt liv var han
snarast blott ett minne från 1840-talets Uppsala. Såsom en repre-
sentant för detta årtionde är han onekligen en bland de mest origi-
nella och i det hela, med alla sina brister och löjligheter, såsom stu-
denttyp mera medryckande än både Magistern och Glunten.
Nyboms dikter hava emellertid ohjälpligt drunknat i glömskans
flod. Större livskraft hade de studentsånger, som samtidigt skrevos
i Lund. Studentpoesien där var både äldre och mera radikalt fär-
gad. Dessutom voro punschångorna betydligt svagare. Studentskal-
derna i Uppsala hade aldrig varit vidare röda. Bottiger var konser-
vativ, Malmström och hans kotteri hade visserligen brutit med »ultra-
ismen», men ej gått längre åt vänster än Geijer, d. v. s. till en ganska
oskyldig akademisk liberalism, och Nybom var lika entusiastisk för
vad som helst. Även i Lund fanns ett litterärt kotteri av unga stu-
denter, som samlade sig kring Otto Lindblad, en sympatisk, musika-
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
