Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kronan ser han icke som de andra
En blott metall, men löftets ring av guld,
Som binder folk och konung vid varandra.
En krona bär vartenda träd i parken,
Men fäller den ändå från hjässans rund,
Och blåsten sopar bitarna kring marken.
Men kungastam, som står på folkets grund
Med fasta rötter genom alla lager,
Ej tappar kronan för en kulen stund.
Då den nye kronprinsen 1845 besökte Lund, fick även han en
hyllningsdikt. Här var det tydligen namnet Karl, som fascinerade,
och i den unge tronföljaren — den förste svenskfödde sedan lång tid
tillbaka — såg Talis Qualis tydligen arvtagaren till Narvas hjälte:
Kring Sveas axlar freden än
Liksom en trasig mantel hänger,
Där armod tittar genom; men
Tar hon till svärd en dag igen
Och barmen inom kyller tränger,
Med dig vi dela kampens tro
Och kampens lust och dödens ro,
Och från de kullar, vi bebo,
Än länge svenska fanan svänger.
En av dikterna, Korpralen, har en ganska stor likhet med Fänrik
Ståls sägner, som utkommo först tre år senare. Händelsen spelar
under det sista finska kriget, och liksom i Löjtnant Zidén står striden
om en bro. Kosackerna störta fram i svärmar och svenskarna vika.
Men en gammal korpral med armen i band låter slå »den svenska
trumman» och får sina gossar att på nytt gå till anfall. De stupa
man för man, men bryggan blir tagen med storm:
Mina gossar ha klätt sig rött i dag,
Och färgen är äkta, det lovar jag,
Av kosackens hjärtblod tagen.
Nu bädden oss ned i graven med den!
På den man känner oss svenskar igen
Ännu på yttersta dagen.
Denna slutstrof erinrar ju om den tappre löjtnant Zidén. Enkel-
heten i Runebergs dikt har Strandberg ej nått, ej heller dennes episka
stil, men Korpralen har dock något av samma klang som Sägnerna,
och diktionen är mera realistisk än i den samtida rikssvenska poesien.
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
