Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1868) och en gång till medlem av andra kammaren (1870—1872), där han
huvudsakligen intresserade sig för försvarsfrågan. Han var emellertid långt mer en
pennans än det offentliga uppträdandets man och drog sig gärna tillbaka från
dessa värv.
Det första skedet av Rydbergs diktning avslutas omkring 1860.
Det inrymmer både romaner och lyrik.
Ungdomsromaner.
Hans tidigaste romaner, Vampyren (1848), Ett äventyr i finska
skärgarden (1850) och Positivspelarne (1851) sakna ännu allt
egentligt litterärt värde. De visa hur han i sitt författarskap är behärskad
av kolportageromanernas smak. Vampyren är fylld av
rövaruppträden, mord och andra våldsdåd, rymningar m. m.; sitt namn har den
av att en av personerna efter ett förgiftningsförsök tror sig ha blivit
en vampyr, varmed enligt Rydbergs mening förstås »en brottsling,
som efter döden väl slipper det omedelbara helvetets kval, men mot
det beting med den fallne överängeln, att han, iklädd samma kropp,
som före döden varit hans nedriga själs hydda, och samma
mänskliga lidelser, skall inom en viss tid — enligt sägnen vart år —
överlämna åt döden en oskyldig flicka, som hans förföriska,
oemotståndliga väsen har bedragit; i annat fall vänta honom helveteskvalen
fördubblade». Rydbergs förebilder ha varit dels Polidoris av Byron
inspirerade berättelse med samma namn, dels — som Svanberg och
Erik Lindström visat — Ingemanns Varulven, Bjurstens Två systrar
och Eugène Sues Parismysterier. Ett äventyr i finska skärgården
berättar åter om ett mordförsök, som en bovaktig rysk officer
planlägger mot sin lycklige rival, en svensk målare. Också här har den
av tiden beundrade Sue varit mönster. Romanen får emellertid ett
visst intresse därigenom att den vittnar om ett glödande rysshat, som
uppenbarligen är mycket personligt känt hos författaren; det har
säkert sitt ursprung i faderns, den forne soldatens, lärdomar, om det
än kan ha ytterligare stärkts av fyrtiotalets deklamatoriska antiryska
poesi hos Nybom, Talis Qualis o. a. I Positivspelarne slutligen är
handlingen, ungefär lika skräckromantisk som i de två föregående
romanerna, förlagd till 1848 års Tyskland. Förebild är här, vid sidan
av Sue, också Bulwer. Den politiska tendensen är emellertid nu än
starkare framhävd än i Ett äventyr i finska skärgården, men denna
gång gäller det förhärligandet av revolutionsidéerna från 1848, till
vilka berättelsens hjältar hängivet bekänna sig.
Allt detta är emellertid blott en ganska barnslig lek med pennan,
tydligt präglad av önskan att tillfredsställa en sensationshungrig
tidningspublik. Högre når han i den antagligen 1854 skrivna Benoni
Strand, som dock aldrig blev fullbordad och aldrig publicerades av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0029.html
