Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raxa, berusa hans för exotisk ljudklang känsliga öra — men dikten
mynnar ut i mycket personliga ackord: Sorrentoidyllen var hans Al-
hambra, då också hans fantasi fylldes av »skimrande bilders skara»,
som nu försvunnit:
Den biltoge mohrens like,
jag bär på en saknad tung:
mitt var fantasiens rike —
nu är jag en fallen kung!
Icke blott skalden klär sig nu i frack och stärkt skjortbröst, i sil-
kesstrumpor och skor, också hans diktning gör det. Han har upp-
levat Italien med alla sina sinnen, men Spanien har han blott sett.
Då han nu sätter sig in i den nyaste franska litteraturen finner han
emellertid att den bjuder honom en konst, som just lämpar sig för
att uttrycka dessa med blicken och icke med hjärtat upptagna bilder.
Han hade redan förut tagit starka intryck av fransk poesi: Béranger,
liberalismens och den borgerliga sensualismens sångare, hade en tid
lockat honom till talrika översättningar, och Victor Hugos imposanta
syner, stora fraser och exotiska bilder hade likaså fängslat honom.
Men nu gör han bekantskap med de modernaste riktningarna i fransk
poesi — det är parnasspoeterna som träda fram med sina krav
på den förtätade, konstnärligt fulländade, tekniskt genomarbetade dik-
ten, ur vilken det personliga och omedelbara är eliminerat eller där
det åtminstone är väl dolt. Leconte de Lisle hade redan givit ut
sina första diktsamlingar, Sully Prudhomme debuterade samma år
Snoilsky kom till Paris, och följande år framträdde det första häftet
av Le parnasse contemporain, som gav riktningen dess namn. So-
netten med dess slutna, beräknade form blev den diktart, i vilken
denna skola fann sitt trognaste uttryck. Ganska snart efter ankom-
sten till Paris skrev Snoilsky, att han har »många inre berörings-
punkter med den moderna franska riktningen», och i dess anda ut-
arbetar han nu sina spanska sonetter. I den franska skolan når han5
sonettdiktning teknisk fulländning. Men han är själv på det klara
med att dessa dikter, där han besjunger tavlor, arkitektur och land-
skap från Spanien, hur skickligt de än äro gjorda, dock icke som
poesi stå i bredd med vad han i Italien diktat. »Själv är jag till-
räckligt ärlig att vidgå», skriver han medan han håller på med dessa
spanska dikter, »det jag endast befattar mig med sonetten då lyrao
är ostämd. I en sonett får man varken leta naturljud eller hjärte-
toner — den är endast en artig tankelek, en vingklippt turturduva
med ett sidenband om foten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
