Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ _____ , ■> J.-M II
dam, som några år tidigare inspirerat Fågelfri därute i världen; han och
hans hustru råkade henne nu i Montreux och företogo i hennes säll-
skap färden till Lugano.
I förbund med döden är icke något helgjutet konstverk, därtill är
dess komposition alltför osammanhängande och dess många diskus-
sioner om tidsströmningarna alltför löst inflickade och breda, men den
griper dock ofta genom det starkt personliga tonfallet i detta försök
till en uppgörelse med livet, och den har sitt stora intresse genom
att den visar, hur Tavaststjerna är beredd att slå in på andra vägar
än naturalismens. Visserligen följdes boken av den rent realistiska
romanen Kvinnoregemente. Men den utgör dock en av utgångs-
punkterna för den inre fördjupning, som några år senare, då Tavast-
stjerna återvänt hem, bryter fram i hans lyrik.
Kapten Kring hemlandet rörde sig hans tankar och hans diktning även under åren i
lärnberg. utlandet. Det syntes i Kvinnoregemente, det synes också i nästan alla novellerna
i Kapten Tärnberg. En julotta i barkbrödets Finland, som ingår där, tyckes
skriven för att visa att han, hur mycket han än protesterat mot idealiseringen av
det finska folket, dock visste, att det ägde även Bonden Paavo-typer. I titelno-
vellen åter tecknar han ypperligt en typ, som stod honom själv mycket nära: den
finländske sjökaptenen, som är full av kritik mot sitt land, men inte tål att man
talar illa om det inför utlänningar, och som sammanfattar sitt omdöme om det 1
några enkla men talande ord: »Hälsa Finland! Ett djävla skvallerhål är det och
alldeles förbannat fäaktigt har jag blivit behandlad där, men strunt i pusten! —
ett bussigt land är det ändå!» Tavaststjerna har dock tämligen klart för sig att
han kan upprätthålla medvetandet om landets bussighet endast så länge han ar
borta från det. När han tänker på sitt öde där skriver han den bittra historien
Sångarlön om skalden Fontelius, som för att leva måste söka en pressombuds-
mannatjänst och därmed ådrar sig alla rättsinnade patrioters förakt. Och då han
i I förbund med döden skildrar Klerckens hemkomst blir den än mer trist och
grå än Ben Thoméns i Barndomsvänner.
Hemkomst. Slutligen måste också Tavaststjerna vända hem. Gav hans eget land honom
icke bröd, så gav Europa det ännu mindre. En regnig, kall septembermorgon
1895 lät han sin gast hissa segel på sin slup i Furusund för att för en stark nor-
dan över Ålands hav styra mot hemkusten. De långa havsvågornas stigning och
fall gåvo honom rytmen till den dikt, där hemkomstens hela tungsinne väller fram.
Hemåt i höstregn, hemåt i natten,
hem över svarta svallande vatten,
hemåt mot vinden, hemåt mot strömmen
styr jag min farkost, men såsom i drömmen,
vågorna väcka mig icke ur den.
Stänket, som står över däck och kajuta,
väcker mig icke upp till att njuta
färden mot vinden, färden mot strömmen.
Hemåt det bär, men såsom i drömmen.
Svara mig svallsjö! Lever jag än?
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
