Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är gjort med virtuos sakkännedom
328
Magi-
strarne i
Österås.
Det är samma konflikt, som intar en sa
roll i Heidenstams verk. Men den får dock hos Levertin en
Och Levertin känner icke endast de andliga tidsriktningarna i grund
utan återger också med en museimans exakthet och glädje över
detaljerna tusen småsaker i möblering och kostymer och konversation.
Det är en kulturhistorisk
Hauberts Salammbô, i Fru Marie Grubbe och i Woldemars Kuriøse
Historier fra Hexernes Tid.
och skicklighet och spiritualitet. Men Levertin ägde icke det sanna
berättartemperamentet och lyckades oftast icke heller skapa i djupare
mening levande människor. Den mest fängslande bland novellernas
gestalter och den, i vilken han nedlagt mest av sig själv, är Kalo-
nymos, den evigt hemlöse, som färdas kring världen för att förkunna
brödrakärlekens och rättfärdighetens lära. Väl tynges också denna
novell av accessoarernas mängd, men avskedet mellan Kalonymos och
Esther höjer sig i all sin stillhet till en stor, tragisk skönhet. Mot-
satsen mellan livsuppgiftens krav och kärleken träder här fram som
en motsättning i Levertins eget sinne. Och denna samma konflikt
bildar ett grundmotiv i den franska emigrantnovellen Koblenz, som
hör nära samman med Rococonoveller, ehuru den icke blev färdig
att tryckas bland dem. Philippe de Virieus avsked från Koblenz
symboliserar, säger Söderhjelm, »Levertins avsked från rokokon och
hans begär att fylla sitt bröst med en anda, ’skärande och stark som
sanningens egen’, detsamma som han tidigare och samtidigt uttryckt
i sin lyriska diktning — helt visst också, återigen, det tvivel, varmed
han mer och mer begynt betrakta erotiska band och deras förhållande
till mannens livsgärning».
stor
helt annan prägel. Valet mellan livsgärningen och kärleken blir icke
som hos Heidenstam en medveten viljeyttring, och han slungar icke
ut något anatema över kärleken, men känslan för verket segrar genom
sin egen styrka småningom över den högre flammande men förgäng-
ligare erotiska känslan.
Tätt på Rococonoveller följde Magistrarne i Österås (1900). Den
inledes med en rad från varandra fristående bilder ur den lilla Mälar-
stadens historia, men den egentliga berättelsen är en samtidsskildring,
»en liten vis och vemodig historia om strandade svenska snillen 1
en småstad» som Levertin kallar den, ehuru den visserligen starkt
färgats av alla de historiska minnen och stämningar, som höra till
Borgerlig rococo, skrevs dock redan 1889). Sjuttonhundratalets liv
och stämningar skildras i dem mångsidigt och representativt: hovens
frivolitet, borgerlig njutningslystnad och naivitet, vänskapssvärmeri
och hård egoism, tårmild sentimentalitet och rousseauansk naturdyrkan.
realism av samma art som man finner i
K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
