- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
357

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ning- En profets hänförelse lyste vilt och skönt ur hans anlete, och han var
strang som en gisslare mot sig själv.» Karlfeldt tillade en annan gång: »Lagen
frikände honom, men vad betydde det? Det var domaren inom sig, som han
hade att stå till svars för. Och aldrig har en delinkvent haft en mera obönhörlig
domare. Det var en fruktansvärd självrannsakan Fröding underkastade sig inför
s’tt samvete. Han ville röja ut i sitt inres alla vinklar och vrår och lägga fram
allt det onda han hittade, till sin egen skam och tuktan, och även världen skulle
få se hur usel han var. Han ville ha dom över avsikter som över gärningar. Hur
djupt hans yttre kontrovers med rättvisan satt i honom, framgår av att han på
Sln dödsbädd hördes mumla: Uppsåtet, uppsåtet... Sköterskan och jag sågo
På varandra. Vi förstodo båda att det var en reminiscens från hans process och
från tryckfrihetslagens uttryck, att en skrift bör dömas efter uppsåtet mer än ef-
ter ordalydelsen.»
I Uppsala redigerade han den lilla diktsamlingen Nytt och gammalt, som ut-
kom till julen 1897; den innehåller några äldre dikter, bland dem Dolores di
Colibrados, men också dikter författade efter Stänk och flikar, vilka visa att hans
diktarkraft ännu icke slocknat — Min stjärnas sånger, Vinghästen och Alkibiadås.
Våren 1898 utkom en annan liten samling, Gralstänk, som visade, hur han mödo-
samt kämpade att gestalta sina grubblerier över det onda och över Gud till vers.
Men även där förmådde han dock skapa helgjuten, gripande dikt som i den lilla
En kärleksvisa. I slutet av 1898 flyttade han till Uppsala hospital, där han stan-
nade ända till våren 1905. Visionerna förföljde honom fortfarande, men han läste
°ckså mycket och grubblade över de mest olika spörsmål. Richard Bergh, som
såg honom där, har i sitt porträtt sökt återge det profetdrag Fröding nu fått över
s,g- »Hans mäktiga huvud», berättar Bergh, »bar under denna tid i högsta grad
Prägeln av ett djupt själslidande, ett grubbel utan botten. Han var den personi-
fierade ’världssmärtan’. Men samtidigt lyste hela hans gestalt av höghet. Han
syntes mig leva bortom tid och rum, bortom allt smått, fragmentariskt och till-
fifrfigt, som i vardagslag fyller människans sinne . . . Hans blåvita, fjärrsynta
blick såg långt över det närvarande, bort mot avlägsna höjder; den tycktes mig
sPejande och prövande följa hans tanke i abstraktionens och logikens alpvärldar.»
Sedan han lämnat sjukhuset bodde han för det mesta på Gröndal på Djurgården
’nvid Stockholm. Hans hälsa blev bättre, han var lugnare och mer harmonisk,
°m ock rösterna och hallucinationerna icke lämnade honom. Han såg gärna nå-
gon god vän hos sig. Men livet var "honom fjärran. Då Richard Bergh en so-
bg vårvinterdag ute i skogen frågade honom, om det inte var vackert, svarade
1 röding långsamt: »Jag minns att jag en gång tyckt det vara vackert.» Små-
n,ngom kom dock diktarlusten igen. Hösten 1908 började han skriva ner de dik-
*er’ Ur vilka efter hans död samlingen Reconvalescentia sammanställdes. Den
ares icke av skaparkraften från hans stora tid, men där finnas dock dikter som
fi’haselens makt, Magister Blasius och den egendomligt betagande, av upplösnin-
gens milda resignation och av uppgåendet i naturens stilla, vegetativa existens
fyllda Växtliv.
Fröding dog på Gröndal den 8 februari 1911.
”Jag har sett många skalder, till och med berömda» sade Karlfeldt
1 ett minnestal över Fröding. »Åja, jag är inte svag för skrået.
^en om Fröding säger jag’högt och rent: Han var, även då han
Var som mest nere, en av de mest imponerande och bästa människor
Nytt och
gammalt.
—Gral-
stänk.
De sista
åren.
Slutkarak-
teristik.
357

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free