Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalets realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii’
motspänstigt i hela hans stråkföring. Rent tekniskt sett borde den ej
vara så synnerligen lyckad. Overklivning från rad till rad hör till
hans favoritgrepp, och benägenheten att rimma på småord är stor.
Man kan ibland få för mycket av den sorten, så när det blacka och
tonlösa ordet »bara» ideligen skall klinga upp till rim. Men trots allt
gör hans form ett ädelt intryck. Den sluter sig kring en personlig-
het som en personligt skuren dräkt av stor stramhet. Ingen frack-
kostym med ordnar, utan vanligen en enkel vardagskavaj, men alltid
av eget snitt.» (Jarl Hemmer.)
Oftast är klangen litet tunn och spröd i all sin omisskännliga är-
lighet. Men ibland fylles dikten av den längtan efter ro och skön-
het, som finnes hos honom, och då händer det att de enkla och
knappa orden få en stor, mjuk ton. Då skapar han dikter som
Adagio eller Den sista stjärnan eller den Goethebesläktade Under
vintergatan:
Högt i det höga slår
vintergatan sin bro.
Ensam och fri jag går
som i en främmad stad.
Hemlös fast jag har hem,
rolös fast allt är ro,
längtar jag, men till vem,
hoppas jag, men på vad?
Snön gör det tyst, och år
läggas till årens rad.
Vänner, ungdom och tro
djupt i det djupa bo.
* * *
Pelle Medan Hjalmar Söderberg och Bo Bergman i början av nittiotalet
Xllllin- mediterade på Stockholms kaféer och flanerade på dess gator levde
Pelle Molin uppe i Ångermanland fjärran från all kultur i fattigdom
och ensamhet. Det är två extrema poler i tidens litteratur — å ena
sidan de två stockholmsförfattarna, vilkas Sverige är huvudstaden, och
å den andra norrlänningen, som är hemma i vildmarken och — som
Geijerstam i sin levnadsteckning berättar — »för sitt nöje dagligen
under lång tid badade i motströmmen omedelbart ovanför Nämforsen
i Ångermanland, ensam besteg Sulitelmas topp, åkte skidor som en
lapp, lät sig glida utför bergshällar nästan med fallhastighet och njöt
av nöjen som att bland glaciärerna hoppa över avgrunder Pa
1,000 fot».
426
CS–––-.—e–—
—t kl i 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
