- Project Runeberg -  Indianlif i El Gran Chaco (Syd-Amerika) /
220

(1910) [MARC] Author: Erland Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

ERLANI) NORDENSKIÖLD

granna och besynnerliga, »curiosidades», såsom kreolen
säger. Det är detta besynnerliga, som våra museer måste
akta sig för, då det ger en oriktig föreställning om det rent
indianska.

Det är kvinnorna, som brygga ölet till festen. Detta
skall vara af majs (helst gul eller hvit sådan) och det är
blott hos de fattiga chané vid Rio Parapiti, som man ofta
får nöja sig med sötpotatisöl. Finnes algarobo, brvgges
äfven öl af denna frukt. »Det är godt och rusar så
behagligt», säger indianen.

När majsskörden är rik, då är det glädje i byarna, då
finns det mat och dryck i hemmen. När majsskörden slår
fel, dä är det ingen glädje, utan magarna äro tomma och
festplatsen är tyst. När ladorna äro fulla af majs, är
indianen stolt och öfvermodig och struntar i de hvite och i
förtryck och sorger. När ladan är tom, dä är han
under-gifven och dyster.

Sedan majsen burits af kvinnorna från ladorna och
männen knogat hem ved ’och kvinnorna vatten, börjar
brygden. Först males majsen i stora mortlar. Natt och
dag hör man, huru de flitiga kvinnorna stöta i dem. Den
stötta majsen sållas och blandas sedan med vatten i väldiga
lerkärl, där den får koka. Därefter tages en del ut och
tuggas och blandas väl med spott. Detta hälles sedan till
det öfriga, som sedan det silats får jäsa i stora öppna kärl
vid svag värme. Med stora spadar af trä (bild 118 a) eller med
skaftade skulderblad (bild 118 b) rör man om i grytorna. Det
är hvarje kvinnas stolthet att brygga godt öl, »cangui»,
och att brygga mycket. De äro också rastlöst flitiga. Hela
dagen ser man dem arbeta, och äfven på natten syssla de
med sina kok och sin målning. Ingen familj får
undandraga sig att bereda cangui.

Det synes eder kanske snuskigt det där med spott en.
I början tyckte jag det också, men snart blef jag så
förhärdad, att jag tyckte mer om cangui beredt på indian vis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indianlif/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free