Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arbetsjournal vintern 1961-1962. Defence Colony 129-A, New Delhi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Congress var där för att få bidrag till sin valfond.
Parlamentskandidaten var harijan — kastlös — från en landsbygdsvalkrets i Punjab. Han
satt i parlamentet som back-bencher. Yttrade sig inte mer än en gång
om året. Fattig var han. Så fattig att i dag på morgonen när han
plötsligt fick fem viktiga personer från sin valkrets på besök måste han
skicka ut sin tjänare att låna pengar till socker och mjölk. Han hade
sedan tagit de fem med sig till Babu för att Babu skulle bjuda dem på
tilltugg. Han bad Babu att inte avslöja för väljarna hur fattig han var.
Han hade stora problem.
— Från partiet får jag femtusen rupier för mina valutgifter. Men
vår chief-minister Kairon har krävt att varje kandidat överlämnar
femtusen rupier till honom för att få hans stöd så det ena jämnar ut
det andra. Varje collector skall förresten samla in en lakh rupier till
partiet från sitt område. Det har Kairon krävt. Det är olagligt. Men
vem vågar säga emot? Ni vet ju hur Kairon är. Han kommer alltid att
återväljas men den som protesterar förlorar sitt levebröd. Det har
hänt många gånger.
— Mina utgifter för kampanjen blir trettiotusen rupier. Det är inte
mycket men det är ju en fattigmansvalkrets av kastlösa. Ni vet vad det
kostar att bli vald! Femtusen får jag lägga ut på sprit och kvinnor.
Med mindre går det inte. Då får de hålla tillgodo med de billigaste
flickorna också. Kvinnorna blir bara dyrare och dyrare. Jag måste
hyra en jeep under sex veckor och jeepar är dyra i valtider. Två
agenter har jag redan anställt. De kostar mig hundra rupier var i
månaden. Fler måste jag skaffa. Reklam och sådant kostar pengar det
med. Sedan måste jag ut med mutor också. Det som blir kvar får jag
köpa röster för. Ni vet en sarpanch hos oss brukar få lägga ut tiotusen
rupier för att bli vald. Han har sina utgifter och måste få igen vad han
lagt ut. Det måste man förstå. Men det gör att rösterna stiger i pris.
Oppositionspartierna försöker bjuda över. Så och så mycket för ett
block röster säger de. Då måste jag lugna byledarna och säga att
Congress betalar bättre. Men det är jag som får stå för det hela. Det
blir inte lätt.
När han gått frågar jag Babu:
— Hur mycket tjänar han som parlamentsledamot?
— Fyrahundrafemtio rupier i månaden samt tjugoen rupier om
dagen i traktamente. Men blott de dagar han närvar.
— Alltså sjuhundra rupier i månaden!
— Knappast! Det är sällsynt att någon deltar varje dag. Han måste
ju sköta sin valkrets också.
— Men han måste få in trettiotusen!
— Det blir lägsta pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
